Lady Audleys Hemlighet. Roman af Miss Braddon. Öfvers. fr. engelskan. När solens röda kant sjönk i vattnet kom guvernanten uppför kajuttrappan för att promenera på däck, under det att de öfriga passagerarne tömde sina glas i salongen. Hon stannade när hon kom till Georg och stod bredvid honom betraktande den vestliga himmelens bleknande purpur. Hon var mycket stilla och förbehållsam och deltog sällan i tidsfördrifven i salongen. Hon skrattade aldrig och talade icke mycket, men dock hade hon och Talboys varit mycket goda vänner under resan. — Besvärar min cigarr er, miss Morley? sade han i det han tog den ur munnen. — Icke det ringaste; fortfar för all del att röka. Jag kom upp blott för att se solnedgången, Hvilken herrlig afton! — Ja, ja, det är den visst, svarade han otåligt, men så lång, så lång. Annu tio oändliga dagar och tio ledsamma nätter innan vi landa! — Ja, sade miss Morley suckande; önskar ni att vi vore förr framme? — Om jag önskar det? ropade Georg, det gör jag af hela min själ! Gör ni det icke också? — Icke synnerligen. ) Forts. fr. N:o 21.