Göteborgsposten – 27 januari 1863, sida 1

anbud, äfven om det skulle krossa hans hjerta, än emottagdet, ifall bon icke älskade honom. — Jag tror Lucy, sade han högtidligt, att det näppeligen gifves en större synd än den en qvinna begår, då bor gifter sig med en man som hon icke älskar. Ni är mig så dyrbar, min älskade, att huru varmt jag än önskar förenin gen med er, och huru bitter än blotta tanken på ett afslaf är för mig, så skulle jag dock icke vilja att ni gjorde mig lycklig genom att begå en sådan synd. Om min lycka kund beredas genom en sådan handling — men nej, det kan der omöjligt. Endast olycka blir följden af äktenskap, som grun das på annat än kärlek och sanning. Lucy Graham såg icke på sir Michael; hennes blicka flögo ut öfver det mörka landskapet i den dimmiga skymnin gen. Baroneten villo betrakta hennes ansigte, men profile var vänd emot honom, och han kunde ej uppfatta ögonen: uttryck; eljest skulle han varseblifvit en längtans blick, son tycktes vilja genomtränga det fjerran mörkret och flyga lång bort — bort i en annan verld. — Hörde ni mig Lucy? — Ja, sade hon allvarligt men icke kallt eller som vor hon på något sätt sårad af hans ord. — oOch hvad blir ert svar? Hon fortfor att under några minuter tyst stirra på de mörka landskapet och vände sig sedan till baroneten mer plötslig häftighet, som förlänade hennes ansigte en ny ocl undransvärd skönhet, hvilken den tilltagande skymningen e hindrade honom att märka. Hon knäböjde för honom.