Göteborgsposten – 26 januari 1863, sida 1

— — — me Deraf visar sig att malmen i Dalkarlsberget, hvilken anses som stålmalm, innehåller vida mera fosforsyra än flera af de analyserade Gellivaremalmer, hvilka äfven kunna i godhet jemföras med Norbergsmalmen, bekant för sin egenskap att gitva ett särdeles mjukt Jern. Härvid bör emellertid ihogkommas, att de Gellevarimalmer, ötver hvilka analyser nu meddelats, alla äro tagna ifrån gruftilt som redan för ögat visa inblandning at apatit, och då den af mig nu verkställda undersökningen af Gellivare malmsält bekrättar att stora malmlager förefinnas, i hvilka ögat icke kan upptäcka någon inblandning af apatit eller fosrorIsyrad kalk, så gifver detta grundad anledning för att icke säga visshet derom, att malmen ifrån dessa ännu icke analyserade fält, skall befinnas fri från fosfor, eller åtminstone lemna ett ännu fördelaktigare resultat än de redan verkställda analyserna kunnat utvisa, hvarjemte äfven torde böra ihogkommas den fullkomliga frånvaron af svatvel. De aldraflesta industriela behof och önskningar böra således kunna tillfredsställas at de utomordentligt rika malmtörråder, som här finnas nedlagde och jag tvekar sålunda ej, att för min del än en gång uttala den öfvertygelsen, att Gellivare malmberg bär i sitt sköte en hel framtid af förhoppningar och löften åt vår inhemska jernindustri med dess särskilda utgreningar. Slutligen anser jag mig böra tillägga att, enligt den upplysning jag under resan till och från malmberget hade tilltulle att insamla, hela den omgitvande traktens topogratiska ock geologiska naturbeskaflenhet är sådan, att en blifvande jernvägsanläggnig ned till Luleå elts segelbara vatten skall komma att möta endast tå svårigheter och med atseende på sjelfva banans underlag blifva så lyckligt lottad, som man kan önska det. Orverallt endast fast och säker grusgrund både i dagen och under de myror, som ligga i jernbanans väg och dertill dessa senare af ett i allmänhet obetydligt djup, så att sällan eiler alldrig några kostbarare eller större fyllningar böra itrågakomma. d Riksdagen. Vi meddelade i lördags konungens svar å de i torsdags uppvaktande borgareoch bondeståndens adresser, med anledning af det atgitna representationsförslaget. Utrymmet tilläv oss då icke att återgifva ajelfva adresserna, nvarföre vi här intaga dem m extenso. Borgareståndets talman anförde: -Stormäktigste Allernådigste Konung! Stadse lifvadt af undersåtlig tillgifvenhet för landets Konung finner Borgareståndet sig i dag af medborgerlig pligt uppmanadt att inför E. K. M:t i underaånighet tolka sina känslor af tillfredsställelse och tacksamhet för det vedermäle af landsfaderlig omtanke, som E. K. M:t lemnat Svenska Folket genom förslaget till en tidsenlig ombildning af vårt hittills så tunga och förlamade representationssätt. Borgarestandet delar med alla upplysta och fördomsfritt tänkande medborgare belåtenheten med denna åtgärd af vishet och förutseende. Alltifrån början af Sveriges nuvarande statsskick hafva representationssättets många brister varit insedda och af erfarenheten blifvit allt mer vitsordade. I följd deraf hafva frågor tid efter annan bringats å bane om en genomgripande reform, med ständsindelningens upphåfvande. E. K. M:t har nu, till beredande af ett säkra: -re underlag för en ny representationsform, fnnnit -Sig af Sin Konungsliga pligt manad att söka till-vågab inga en lösning af fiågan om nationalrep eSgentationens ombildning, såsom af den allmänna meningen i landet högt påkallad. En af de dyrbaraste egenskaperna hos en Svensk Konung är det ädla sinne, som vet att uppfatta och gå till mötes landets tänkesätt i afseende på samhällets angelägenheter. E. K. M:t har med säker blick och prisvärd beslutsamhet för det stora verkets genomförande begagnat den rätta tidpunkten; inom landet allmänt Ingn, utbredd förkofran, stigande upplysning, inbördes förtroende mellan statsmakterna, mellan —! — —