Göteborgsposten – 26 januari 1863, sida 1

bli beundrad af höga och läga att sir Michaels beteende icke gjorde mycket intryck på henne. Dessutom hadla han varit sa länge enkling att man tog för afgjorelt att han ej akulle g fta sig för andra gången. Omsider talade dock mrs Dawson med gavernanten om saken. IIlon satt och syddo i skolrummet under det att Lucy lade sista handen vid några af sina elevers vattenfärgsmålningar. — Vet ni, min kära miss Graham, sade mrs Dawson, jag tycker att ni har ovanligt stor tur. Guvernantan höjde sitt nedlutade hufvud och stirrade förvånad på mrs Dawson, i det hon skakale tillbaka de rika lockarne. De voro de förunderligaste lockar i verlden, mjuka och fjäderlika och bildade en ljus gloria omkring hennes ansigte, när solstralarne föllo på dem. — IIvad menar ni, min kära mrs Dawson? frågade hon doppande sin kamelhärspensel i den våta agnamarinan på paletten och vägande den för-igtigt i handen innan hon anbragte den fina purpurstrimma som skulle höja horisonten på hennes elovs måälnine. — Jo, jag menar att det blott beror på er att bli Lady Audley och fru på Andley Court. Lucy Graham tappade penseln på taflan och rodnade ända upp till hårfästet och derpå blef hon åter blek, blekare än mrs Dawson någonsin förr sett henne. — Oroa er icke, kara miss Graham, sade mrs Dawson, ni vet väl att ingen ber er att gifta er ned sir Michael. om ni icke har lust dertill. Naturligtvis skulle det bli ett ståt ligt parti; han har en ansenlig förmögenhet och är en af de adlaste män som finnas. Er ställning i samballet blefve myc