Göteborgsposten – 26 januari 1863, sida 1

2: 008 anses så betydlig och ovanlig, att, så vidt jag känner, blott ytterst så malmiält kunna framvisa någonting dermed jemförligtGenom jordrymning inom Ailiancens utmål har emellertid blifvit ådagalagdt, att en mäktighet hos en parallel af ötver 200 fot verkligen är ett faktum här på fältet. Det vill således förefalla mig högst sannolikt, att den mäktighet af 100 å 200 fot, hvilken kompassen anvisat åt ett stort antal andra malmstreck, med skäl skulle kunna anses i verkligheten bestående, utan att någon afknappning behötver ifrågasättas. När dertill tillika kommer, att en hel mängd sådana malmstreck här icke synas höra till sällsyntheterna, så måste i sanning Gellivare malmberg anses såsom något ovanligt i sitt slag, såsom en nära outtömlig nederlagsplats för de mest rikhaltiga och ymniga. malmförråder. Ville man beräkna kubikinnehållet hos en sådan malmparallel af t. ex. 1,000 fots längdutsträckning och blott anslå mäktigheten till 50 fot och djupet till 500 fot, så blefve detta 25,000,000 kubikfot. Då nu med den rikhaltighet af i medeltal ungefär 65 pret. som gellivaremalmen eger, 1 kubikfot af densamma kan anses i vigt svara emot 15 lispund (eller 3 centner), så gör detta blott för en enda sådan parallel en malmtillgång af 18,750,000 skeppund (eller 75,000,000 centner), en qvantitet, som äfven med ansträngd brytning icke torde kunna på öfver hundra år lösbrytas. Då nu icke endast en, utan ett helt antal dylika malmparalleler af lika stora och större dimensioner, utan åtskilliga smärre sådana, här förefinnas, så kan man göra sig ett ungefärligt begrepp om den malmrikedom, som, efter alla yttre anledningar att döma, här af naturen finnes nedlagd. De på malmberget förekommande malmerna äro dels blodstenar, dels oxidoxidulmalmer, utan någon för ögat synbar inblandning af svafvelkis. Deras halt af metalliskt jern vexlar emellan 60 och 70 procent. De innehålla således i allmänhet endast obetydligt inblandad gångart, bestående merändels af strålsten, någon gång ätven af qvarz. Uti flera af malmparallelerna förekommer derjemte äfven apatit inblandad, dock, enligt hvad de kemiska analyserna utvisa, icke till den qvantitet, att det utbringade jernet, till vissa behof afsedt, deraf bör kunna röna något ofördelaktigt inflytande. Sålunda uppgår halten af fosforsyra hos Hertigens af Upland malm, den mest apatithaltiga jag här på fältet känner, till icke mer än 1,70 pret, under det att den hos flera andra här förekommande malmer knappt stiger till 13, pret. Hos många andra åter, der åtminstone icke med ögat ett spår af detta mineral kan upptäckas, men hvilka ännu icke blifvit kemiskt undersökta, bör enligt min öfvertygelse fosforhalten utsalla betydligt lägre, möjligen alldeles eller åtminstone i det närmaste reduceras till noll. I alla föll lider det intet tvifvel, att här vid Gellivare, jemte den mer och mindre apatithaltiga malmen, förekomma ofantliga tillgångar äfven på sådan malm, som dels icke, som dels till så ringa qvantitet håller denna inblandning, att det utreducerade jernet bör blifva fullt ut lika användbart, som det hvilket tillverkas af en mängd andra inom landet befintliga malmer och hvilket jern sedan gammalt alltid varit väl acerediteradt i allmänna verldsmarknaden. Enligt analyser upplyses, att förhållandet mellan malmen ifrån Gellivare och från de af gammalt välkända och värderade dalkarlsbergsoch Norbergsgrufvorna är följande: Halten af fosforsyra varierar uti Gellivaremalmen mellan Oy: — 170: D:o uti Dalkarlsberget 0,,37 — 0,41: D:o uti Norberget 0.092 — 0,157— —