Göteborgsposten – 26 januari 1863, sida 1

ligt upp när hans öga uppfängade en skymt af hennes ljufva ansigte bakom gardinerna, da han körde förbi doktorn hus. Alla dessa tecken vittnade om sanna förhållandet, och rojde endast alltför tydligt att sir Michal Audley hade vid fomtiofem ärs stadgade ålder angripits af den förfärliga feber som kallas kärlek. Jag tror icke att baroneten under hela sin fricritid en enda gång betraktade sn rikedom och sin rang såsom ett skäl för hopp om framgång. Om han någonsin erinrade sig dessa om-tädligheter, förjagade han derna tanke med en rysning. Det skulle smärtat honom mycket, om han för ett enda ögonblick trott att en så älsklig och oskyldig varelse kunnat sälja sig för ett präkrigt hus och en gammal titel. Da hopp han hade var att då hon sannolikt tillbragt hela sitt lif i beroende och strängt arbete och då hon var mycket ung — ingen visste precis bura gammal hon var, men hon såg icke ut att vara mycket öfver tjuge år — så skulle hon aldrig haft något tycke, samt att, då han var den förste som erbjöd henne sin hand, han genom öm uppmärksamhet, ge nom ädel omsorg, genom vaksamhet, genom en kärlek som skulle erinra henne om den fader hon förlorat, genom skyd dande omvårdnad skulle kunna göra sig oumbärlig för henne. vinna hennes unga hj.rta och erhålla endast af hennes första karlek löftet om hennes hand. Det var utan tvifvel en myc ket romantisk dröm, men det oaktat tycktes den ha utsigt att bli resliserad. Lucy Graham tycktes icke ha någonting emot baronetens uppmärksamhet emot henne. Ilennes sätt att vara var fritt från de eländiga konstgrepp, hvarigenom somliga qvinnor söka fånga rika män. Hon var så van at