Göteborgsposten – 26 januari 1863, sida 1

Gellivare kyrkplats, utgör en egen bergshåjd med en längdutsträckning i öster och vester af ungefsäär 2 och en bredd i norr och söder af 4 till ; mil Bergets södra sluttning uppstiger från foten mera jemnt och sakta upp mot ötversta ryggen, den 8. k. Kungsryggen eller Kungshöjden, från hvilken aflallet norrut mot Linaefvens dalbotten deremot är mera hasuigt och brant. I hvardera ändan af den nyss nämnda hungsryggen uppresa sig tvenne större höjder, den ena kallad Tingvalls kulle i östra ändan, den andra den s.k. Välkommans kulle längst i vester, den förra uppnående en höjd ötver platsen af ungefär 6—700 fot, den senare af vid pass 800 fot, således omkring 2,000 fot öfver hafvet. Tvenne nybyggen, Kaptens och Puoitaks, äro sedan äldre tid tillbaka anlagda i bergets södra sidoafkall, det förra i östra, det senare i vestra ändan af malmberget. De omgifvas båda af temligen jemna och släta momarker och hafva således många tillfällen öppna för sig till ökad odling. Det korn, som nu sågs der växa, eftergat i frodighet ingalunda det i mellersta Sverige. Berget är nästan öfverallt, med undantag af den nordligaste ryggen, den s. k. Kungshöjden, beväxt med en för polhöjden ganska god och frodig barrskog, visserligen numera icke så sparad, men hvars växtlighet dock icke kan misskännas. Så uppmättes t. ex. en tall straxt nedanför den s. k. Kaptensgrufvan till 3,5 fots diameter nederst vid roten. Vägen från platsen till malmberget går öfver omvexlande myror och grusåsar, hvilka senare äfven till en del ännu äro skogbärande, men som alla ega en för skogväxt särdeles tjenlig jordmån, och från Kungsryggen synas norrut oafbrutna skogsmarker, isynnerhet i Linadalens norra sidoaffall, från hvilka sistnämnde årligen lära afverkas 40—50,000 timmer, som på nämnde elf nedflottas till de närmare kusten belägna sågverken. IIvarken polhöjden, ej heller sjelfva markens beskaffenhet utgöra således här, likaså litet som i öfriga af mig befarna trakter af det nedre Lappmarken, ett hinder för skogens trefna fortkomst. Det är naturligt, att återväxttiden här är lång, i förhållande till sydligare luftstreck, men så är också den areal, som af naturen blifvit ämnad till skogens ostörda besittning, tilltagen i så storartad skala, att den nyssnämnda missgynnande omständigheten derigenom fulleligen kan anses kompenserad. Jag vågar tillochmed tro, att en framtida jerntillverkning, äfven i närheten af sjelfva malmberget, med klok hushållning icke skulle blifva i saknad af nödigt bränslematerial. Den malmrikedom, som af naturen här blifvit nedlagd, kan i sanning sägas vara ofantlig. Malmen förekommer visserligen vid Gellivare, likasom vid alla andra mera kända. malmfält i riket, i vissa uti bestämd riktning, här i NNO till NO, fortlöpande parallelstreck eller linsformiga lager af större eller mindre mäktighet, skilda från hvarandra genom mellanliggande band af ofyndigt berg. Men den utsträckning och mäktighet, som, efter kompassens anvisning att döma, de flesta af dessa malmfyndigheter ega, är tilltagen i så storartade dimensioner, att det måste väcka förvåning. : Men om man också blott skulle antaga mäktigheten hälsten så stor i verkligheten, som kompasspåhållningen vid vandring tvärs öfver den jordtäckta marken visar den vara, och således sätta den andra hälften på räkningen af kompassens perturbation till följd af de ofta tätt vid sidorna framstrykande närbelägna parallela malmstrecken och hvilka således skulle kunna anses hafva störande inverkat på magnetnålen, så måste dock i alla fall denna sålunda reducerade mäktighet i sig sjelf — ———— ——