Göteborgsposten – 26 januari 1863, sida 1

Lady Audleys IIemlighet. Roman af Miss Bruddon. öÖfvers. fr. engelskan. Denna enda afton afgjorde Sir Michaels öde. Det var honom lika omöjligt att motstå dessa milda och rörande blå övons tjusningskraft — den fina halsens och det halft nolbaj.la, af de blonda lockarnes svall omgisna hufvu dets intagande skönhet — den ljufva röstens liga musik — den fullkomliga harmoni, som utmärkte alla hennes behag och fördubblade dem — det var henne lika omöjligt att motstå allt detta, säger jag, som att motstå sitt öle. Öle! Ja, han var hanöde. Ilan bade aldrig förr än då haft någon aning om hvad kärlek är. Hvad annat var hans äktenskap med Aljcias moder än ett tråkigt lunkande framåt, en affå lik öfverenskommelse, som afsåg att bibehålla inom familjen en egendom, hvars förlust cj skulle varit af någon betydelse. Hvad hade hans kärlek för sin hustru varit, om ej en stackars eländig gnista, för dunkel att slockna, för matt att kunna brinna. Men detta var kärlek — denna feber, denna längtan, denna rastlösa, ovissa qvalfulla tvekan, denna plågsamma fruktan att hang ålder var ett oöfvarstigligt hinder för hans lycka, denna hans afsky för sivt hvita skägg, denna önskan att åter blifva ung med glänsinde korpursinniga : svarta lockar och en smärt midja såsom för tjuge år sedan — dessa sömnlösa nätter och dystra dagar, som klarnade herr