Göteborgsposten – 23 januari 1863, sida 2

strömska sällskapet å teatern, hvarjemte konserter komma att gifvas dels af de engelska violinisterna Holmes i förening med mamsell Gurli Lublin, och dels af lifregementets husarers musik-kår med biträde af direktör Berens och mamsell Walin. Mamsell Sara Magnus uppträdde d. 15 d:s på en i Wörmers salong i Hamburg at Elwira Biehrens gifven konsert. hEn Hamburgertidning yttrar härom: Aftonens utomordentliga bisall delade konsertgifverskan med m:ll Sara Magnus, som spelade sina nummer med beundransvärd färdighet förenad med ett korrekt och smakfullt föredrag och hvars sällsynta begåfning för pianospelet skänkte oss en ovanlig konstnjutning. Tjen-tledighet under ett års tid har K. M:t beviljat postinspektoren i Hernösand f. ör versten 0. Ulfsparre (tillförordnad e. o. kontorsskritvaren UC. O. Ulfsparre) och postinspektoren i Wisby J. Linder (tillförordnad postskrifvaren B. H. F. Zacheus). Ett understöd af 500 rdr har K. M:t tilldelat medicinalrådet A. T. Wistrand för befordrande till trycket at 3:ne rättsmedicinska afhandlingar, med vilkor att 50 exemplar af berörde arbete för statens räkning aflemnas till ecklesiastikdepartementet. Smörbristen. Från Karlskrona skrifves: En brist, som här är rådande och ganska kännbar för såväl den bemedlade som den obemedlade, är smörbristen, som tortturit en tid och uppjagat priset på denna nödvändighetsvara alldeles orimligt. Orsaken till den ringa smörtillforseln vill man söka dels deri att all mjölk och grädda på vissa trakter atlemnas på ostsabrikerna, och dels deri att Smålandssmöret nu forslas åt helt annat håll på jernvägen, istället för till Karlskrona. Smörpriset har derföre stigit oerhördt härstädes. Det är beklagligt om jernvägsförbindelserna mellan vissa orter skola så menligt inverka på andra orters behof af lifsförnödenheterna. Köttpriserna äro ej heller att berömma för stadsboarne. Allt tyckes vilja stiga i pris, till föga båtnad för säljare och köpare. Till extra öfverjägare i Elfsborgs län har K. M:t förordnat utexaminerade eleven från skogsinstitutet Th. G. de Frese. Minnesruna. I Oresundsposten läses : Skånes trubadur, den blinde sångaren Henrik Olin, har den 17 d:s aflidit i Ystad, vid 50 års ålder. Den aflidne var en mindre vanlig företeelse. Ehuru han redan vid ett par års ålder blifvit blind, hade dock ett poetiskt sinne samt umgänget under många är med Lunds akademiska medborgare, gitvit honom smak isynnerhet för poesien, och många al detta och förra seklets ypperste skalders sänger letde på hans läppar. Hans fantasi dväljdes företrädesvis vid det sentimentala, men också för det komiska hade han sinne, och var särdeles stark som anekdotberättare. Som sångare var han visserligen icke af någon högre ordning, men han sjöng med känsla och verve och anslog derföre nästan alltid, oaktadt han saknade skola. Hans repertoir på visor var utomordentligt stor, och hvad som än mer gjorde hans glada vetenskapomtyckt, var den naturliga godhet och strålande glädtighet, som utmärkte honom och som gjorde honom till en efterlängtad och välkommen gäst i alla samhällsklasser på Skånes landsbyggd och i dess städer. Stundom berörde dock melankolien med sin svarta vinge den annars glade sångarens själ; äfven han hade sina ögonblick, då han var ett offer för naturens mörka makter, men vänskapen, sången och musiken drefvo dem snart på tlykten. Olin var en bland de så dödlige som icke egde några fiender och som lyckades dö innan verlden hunnit öfvergifva honom. Han kunde sjelf sjunga sin svanesång, utan att, som mången, behölva sörja öfver förlusten af det instrument, som varit hans lifs glädjekälla, ja man kan säga äfven näringskälla. Lycklige arme blinde trubadur, du fick ej färdas i Provences romantiska minnesrika nejder, ej lustvandra ibland dess oranger och lagrar, ej svalka dig vid Medelhafvets strand, dit du på fantasiens vingar så ofta kommit på besök; men du får din graf bäddad i Sverges Provence, och vid Östersjöns strand skall en talrik skara sörjande vänner resa dig en grafvärd. Du skall minnas af tusentals ännn länge, sedan mången rik och stor och lärd Imen egoist och usel. är glömd: ditt värf var