Göteborgsposten – 22 januari 1863, sida 1

känslorna. Idåen att delvis grunda representationen på de nya kommunalförfattningarna : både ny och lycklig, och skiljer förslaget fördelaktigt icke blott från flera samtida representationsförfattningar der första kammaren blifvit upptagen ar aristokratiska eller byråkratiska elementer eller ock förbehållen åt monarkens personliga anhängare, utan ock trån de mera demokratiska der första kammaren välies ur och genom den andra. Detta särskildta af den andra kammaren oberoende valsätt för den första kammaren, tyckes oss särdeles väl egnadt att göra representationen till hvad den bör vara, neml. ett troget uttryck af folkviljan. Om neml., såsom tiender till samfälta val bruka spå, intriger och röstvärfningar skulle göra sig gällande vid valen till andra kammaren, så skulle detta ega ett korrektiv i de äfven på demokratisk basis grundade, ehuru medelbara valen till första kammaren, Det, som vi skulle vilja anmärka mot den första kammarens valsätt, rörer valbarhetsvilkoren. Det är mindre den dervid stadgade census, som väcker våra betänkligheter — ehuru tastighetsvärdet at 80,000 rar väl må anses för hogt tilltaget — än den omständigheten att denna kammares medlemmar ej skola mottaga något arvode. Detta torutsätter ett ekonomiskt oberoende, som väl endast ett ringa sätal poliuskt tänkande i Sverige ega, och då kammaren skulle bestå af 119 ledamöter torde dei bli svärt nog for landstingsmännen att finna det nodiga antalet al till senatorsvärdigheten lamplige personer med denna formögennetsyvalitikavuon. Vi berara detta desto mera som, om den till denna värdighet utsedde är embetsman, tjensteman eller eljest har en bestämd sysselsattumg for egen eller andras räkning, det under en udslängd at nio år ångger honom att ärligen skaltfa sig ett subsutut för tyra månader — en uppoliring, som sammanlagd med den atv under hela den förstnämnda perioden uppehålla sig årligen fyra månader 1 nurvudstaden, val torde askräcka ätven mången varm losterlandsvän från hvarje tanke på ledamotskap 1 första kammaren. Och blr deras antal, som vilja och kunna uppträda såsom kandidater till detta ledamotskap eller mottaga det, om det osökt erbjudes dem, mycket mskränkt och landstingsmännen således nodgas hålla till godo med, snart sagdt, hvem som vul mottaga det, för att kunna besätta de 119 platserna, så ar tröga hopp att dessa bli så fyllda som landets val fordrar. Dessutom, vore det ej en omöjlighet att i följd at här påpekade omständigheter, första kammaren nägon gång bletve plutokratisk — eller med andra ord komme att utgöra en penningaristokratisk statsmakt, i stället för den fallna bördsaristokratiska. Detta är den enda punkt i förslaget, som synes oss betänklig och i någon mån liknande bestämmelserna i det representationsförslag, som konung Oscar lånade sitt namn. En annan punkt, som torde komma att väcka motstånd i bondeståndet, men för hvilken vi inse att talande skäl finnas åtminstone under närvarande förhållanden, är den, som bestämmer att en representant i andra kammaren skall utväljas på landet för hvarje 20,000-tal af personer, men deremot i städerna för hvarje 10,000-tal. Vi tro dock att flervalet af representanterna för Sveriges allmoge vid innevarande riksdag icke kunna undgå av mse det den föreslagna representauonstorandringen är egnad att girva denna allmoge ett betydligt större inflytande på landets angelagenneter än de på laglig väg egt alltsedan allshärjartingens dagar. —7—k— —