Göteborgsposten – 21 januari 1863, sida 3

fick veta om huru stor summa man räknade till, misstänkte man att hon stulit ytterligare penningar som hon icke haft tid att räkna innan hon inlade dem i portmonnän. Detta bekräftade sig. En annan bondhustru, Carolina Börjesson, hade äfven blifvit bestulen. De penningar hon mistat uppgingo till fyra rdr och bestodo af 3 ettor, en 24-skilling och tvenne tioöringar. Vid det igår anställda pol sförhöret voro båda de bestulna närvarande. Ingendera kunde erinra sig bland det myckna folket på torget ha sett Eva Andersson. Anna Kajsa Andersson hade ej hunnit anmäla sin förlust af penningar innan hon blifvit tillfrågad om hon saknat dem, så på färsk gerning hade tjufven blifvit gripen. Carolina Börjesson hade äfvenledes känt att något snuddat vid hennes kjortelsäck och vid efterkännande befunnit att hon blifvit bestulen. Hon tyckte att några af de i Eva Anderssons portmonnä anträffade ettorna liknade dem hon förlorat, men kunde ej bestämdt säga att de voro desamme. Eva Andersson nekade naturligtvis med den mest flytande tunga och största trovärdighet till att ha ens sett Anna Kajsa Anderssons portmonnå. Huru den kommit att ligga i trappan, der hon blef uppfangad, kunde hon ej på något sätt förklara. Angående innehållet i hennes egen portmonnä hade hon för poliskonstaplarne uppgifvit att det skulle belöpa sig till 9 rdr. Detta förnekade hon likväl nu och sade att hon haft tolf rdr, ty då hon gick hemifrån hade hon dels medtagit mannens veckopenning 9 rdr och 6 skilling och dels 3 rdr af en summa om 8 rdr som hon särskildt aflagt. Då likväl polismästaren förklarade henne att i hennes portmonnä funnits vida mera penningar än hon uppgifvit och att hon måste göra reda för dem, yttrade hon att sådant kunde hon rakt icke begripa, utan då hade bestämdt någon på spektakel eller för att skada henne nedstoppat penningarne i hennes portmonnä. Om en liten stund hade hon dock hittat på en mindre skrufvad förklaring. Hon sade att hon utom de omnämnde 8 rdrna haft ytterligare 8 liggande sedan en längre tid tillbaka, då hon belånat några klädespersedlar på pantlånekontoret, — liksom man ginge och belånade sina kläder för att sedan låta penningarne ligga. Måhända hade hon, ehurn hon nu ej kunde minnas det, utom mannens veckopenning medtagit äfven de öfriga båda beloppen. Lemnande dessa förklaringar i sitt värde, hänvisade polismästaren saken till rådhusrätten, och qvarsitter Eva Andersson under tiden i cellsängelset.