Göteborgsposten – 21 januari 1863, sida 3

Rättegångsoch Dolissaker. Hosiekammaren. Qvinspersonen Amalia Fredrika Olsson, som i nostas bler anklagad 101 tillgrepp ut några kladespersedlar, utan att kval nagon malsegare aumålde sig, oler or uagra dagar sedan untiauau barande en kvig på armen. Öjver korgen låg eu skIuunt. o,a och eu ny blecklampett. Då denne senare sag 101 pryalg ut 101 att kunua anses tillbora den 1 utolottaut uHQAnu sig benunande bärarinnan, hvilken dessutom är kana al pousbetjeningen dasom tjutaktig, blet hon at eu pollskonstapel anhallen och haktau. Hon meagar ate non stulit sa väl pelsen som slampetten, men daue sg ej ermra hvar uetta skett. Duck trodue hun att uen etulna skmutrojan tillhört någon Jernvägskonduktor, som begagnat den unaer sina resor. — Hustru Eva Andersson, känd såsom utmärkt fingerfärag ticktjuf och, sasom sorut at oss relererato, nylgen anklagad för en tickswla iran en bunaticka pa stora salutorget, har nu åter blivit jast 10t ev uylikt konstgrepp, äfven denna gang beganget pa salutorget. Da hun förra gangen ul brISt på uII. ACklig bevismng sattes på fri 10t, var det meu uttryck jörbud stör henne att vidare visa sig pa toryet, uer bon hade ett alltför fritt tält 101 utoivanae ar sitt nandtverk. Icke törty märktes hon i lordags at spanande konstapelu Söderling stryka omkring pa uerstaues. Han underrättade derom tvenne andra panande konstaplar, Johansson och Engqvist, hvarpa alla tre borjade söka etter Eva Andersson jör att rillhalla henne att gå sin väg. De tingo snart sigte pa madamen, men som hon var lika qvickögd som ae, upptäckte hon på samma gäng dem och började springa neaat bazaren till Denna plötsliga flykt at en vid asynen af pohisen så van och sor otrigt så oförskräckt qviuna, Väckte de tre poliskonstaplarnes misstankar, hvuriore de satte efter henne. Först på trappan till ett atträde i bazaren, dit hon syntes vilja beguva sig, upphanns hon. I amma ögonblick hon tattades 1 kläamngen af poliskonstapel Johansson förde hon handen i kjurtelsäcken, upptog någonting derur och släppte det på marken. Vid etterseende befanns då att uet var en portmonna med inneliggande 5 rdr och några och 1emuo öre samt en guldring. Vid efterhörande på torget erfor man att hustru Anna Kajsa Andersson, som på torget försälde några lanatmannaprodukter, en kort stund förut märkt att något snuddade vid hennes kjortelsäck och att då hon uervid kände efter i densamma hade hennes deri förvarade portmonnå forsvunnit. Den portmonnä man upphittat bredvid Eva Andersson var just dea hon förlorat, och för att ytterligare bekräfta detta, visade hon en guldring som hon bar på fingret och hvilken var maken till den som funnits i portmonnän. Då Eva Andersdotter anhölls, fråntog man henne äfven hennes egen portmonnä, hvilken hon sade innehålla 9 rdr. Som denna uppgift ej öfverensstämde med verkliga innehållet, hyilket man eftersett, utan att hon