Göteborgsposten – 21 januari 1863, sida 3

Fran Utlandet. Förhållandena i Amerika tillrycka sig största uppmärksamheten, ty man liksom känner att allt der närmar sig till en kris och att den nu rådande ställningen måste inom kort antaga en annan gestalt. Sakerna tyckas verkligen äfven drifna till sin spets, om man lägger de båda presidenterna Lincolns och Jenerson Davis senaste proklamation bredvid hvarandra och närmare begrundar andemeningen uti dem. Båda tyckas, sigurligt taladt, dränkta i blod, båda vittna om en kannibalisk grymhet och förråda ätven brist på politisk skarpsmnighet. Under det Lincoln retar Södern till ett förtvifladt motstånd, genom att proklamera slatvarnes befrielse och lemna fria tyglar åt de vildaste våldsgerningar, atviker Davis från sin hittills följda moderata stråt och förklarar, att den bekante general Butler, alla officerare, som tjenat under honom, och alla negrer som påträtfas med vapen i hand, skola hängas, i händelse de råka i sydtruppernas våld. Denna hotelse är naturligen atsedd för negrerna, för att afskräcka dem ifrån att taga till vapen, men den skall otvitvelaktigt hatva något för Södern mindre önskvärdt till följd, ithy att negrerna genom den skola tå uppmärksamheten än mera riktad på striden och de, som redan aflallit till Norden, skola bringas till förtvifladt motstånd, för att undgå det öde, som annars väntar dem. Måhända kan proklamationen vara förestarvad ar försigtighet, men säkert är, att den väckt ovilja orver hela Europa. Så klok som Davis är, kan man måhända dock hoppas, att han ej skall bringa sin hotelse till utförande. En newyorkertidning meddelar nu en omständligare beskrifning ötver slaget vid Murfreesboro i Tennessee, nära Nashville, der sydtrupperna tyckas ha lidit allvarligt nederlag. Bretvet, som är dateradt Nasnville d. 1 jan., är af hufvudsakligen denna lydelse: Jag har nyss kommit från ect rortärligt slag vid Stones Kiver, midtemot Mursireesboro. Striden rasade i två dagar. Det år en ar de vildaste drabbningar i nyare tider, utkämpaa med glänsande mod på våda sidor. Norugeneralen Kosecrans marcherade från Nashvnle sistlidne sfredag (d. 26 december) med omkring 45,000 stridbara män och 100 kanoner, ocn skärmytslade under hela vägen til slagrältet emedan sydtrupperna gjorde narugt molstånd. Hela tisdagen da. 30 uec.) anvandes ar nordtrupperna ull rekognoscermg. Sydtrupperna mnenade en stark positton med arulserr på scranden at floden ät vester, stodjande sina fyglar mot Murireesboro. Centern nade arven ioruelen at att på en hög terrang fullkomugt dölJas at en tat dunge af cedertrad. Deras posiwtloN gat dem sfordelen att kunna underhanla en korseld. ÄUn strid väntades hela tisdagen, men sydtrupperna endast skärmytslade och kastade nägra bomber, af hvilka en dödade ordonnansomceren MDonald ej 10 fot trån general Kosecrans. Om natten gjorde man torberedelser till att anfalla fienden på morgonen. Etter det mörkret inbrutit, trangde sydtrupperna mot MUook, synbarllgen tör att kringränna nordtruppernas högra nygel. Detta örverensstämde med general Kosecrans önskningar, som befallde MCOoOk att tappert hälla dem i schack, under det venstra flygeln skulle vända sig mot Murfreesboro, i fiendens rygg. I daggryningen den siste december syntes allting arbeta väl Striden hade börjats på nordtruppernas högra flygel. KL. 7 ullkännagåtvo betydelserulla dän att elden närmade sig venstra flygeln. Adjutanter utskickades för att bringa underrättelser och funno skogarne fulla af nyktande negrer och kringsvärmande soldater, hvilka berättade att hela regementen retirerade. Under tiden hade en ar MCooks adjutanter inrapporterat till general Rosecrans, att general Johnstone hade tilllåtit de tre batterierna af hans division att tagas genom ett plötsligt anfall at sydtrupperna, och att denna omständighet nägot demoraliserat nordtrupperna. General MCook skickade bud till honom att hålla front, så skulle han komma honom till hjelp. Han galopperade nu mot venstra fvoeln med sin stab. tör