Göteborgsposten – 21 januari 1863, sida 1

uppstigande bänkafdelningarna. Ilär pratas och skrattas som om man vore hemma hos sig, och hvad borgareståndet beträffar måste talmannen ofta knacka med klubban för att få de så ifrigt konverserande att hålla sig tysta. I presteståndet prata de besökande dock saktare. Här ser man, bland andra, redaktörerna af Aftonbladet och Allehanda helt lugnt slå sig ned, prata och göra sina anteckningar rörande diskussionen — i de bada herrarnes resp. tidningar får man sedan på aftonen i sorm af ledande artiklar läsa de intryck de fått genom besöken. — I morgon måndag ger hela presteståndet middag på hotel Susde för H. H. Reuterdahl, hvars namsdag, Henrik, det då är. Vid middagen kommer att isynnerhet läggas an på konserverade saker. Det skall vara rätt trefligt att få höra H. I. Reuterdahls och de andra herrarnes tal vid middagen, talet t. ex. för representationstörslaget — man tror sig redan veta att denna skål kommer att drickas i Rhenskt och Mosel med attolhande sorgkonsekt. Stockholmstidningarnes prenumeration hör visserligen ännu till -Postverkets hemligheter, men det är ej utan att man icke redan nu, saststän det ofnciela meddelandet rörande landsortsprenumerationen ej blitvit synligt — detta inträffar ej förr än sista dagarne 1 månaden — kan ha så der någorlunda reda på förhållandet. Äftonbladet larer sålunda ha att tägna sig åt samma förtroende som förr, kanske något större till och med, åtminstone här i Stockholm. Dagligt Allehandas prenumeration lärer på posten ökat sig betydligt, dock mest dess veckoupplaga, som i Emland lär lått stor spridning, bland annat tör den i foljetongen upptagna romanen at Topelius: Kungens hanusker, som arven förekommer i hutvudupplagan — kostar Topelii roman något så tar Allehanda också godt at den på två håll. Afven på utdelningssdällena här larer afnämarnes antal ökats; genom sina ångbätsannonser har denna udnmng blivit nåra nog oumbärlig för en mangd personer, som dock i flera alseenden ej kunna gilla udniagens åsigter. Postudnimngens prenumerauon känner man detta är lika litev tull som de föregående; denna tidning expedieras ocksa icke såsom de andra från puspeterna på adelningen asgående poster, utan genom kanslets torsorg. Kapten Pultts prenumeration tär icke i landsorven gått så bra deta är, men hutvudstadsupplagan är ungelär densamma som förr. haptenen tillkännager ocksa i sitt senaste nummer för sma vänner i landsorten, alt han saknar ännu ett par tusen prenumeranter — och det kan man då taga 101 guvet att det är fullkomligt sannt. Frmetsvannen med sma goda xylogratier at Weanlbom och i många fall goda uppsatser, har, oaktadt den redigeras med obestridligen större talang än sin rival, ej rönt mycken uppmuncran; allmänheten har i stället offrat sina pengar på -raderneslandets altare. Denna uunmg lär verkligen, trots bearbetningen mot den, trots de usla träsnitten och skandalerna och trots dess mer än tarfliga innenäll, ha ytterhgare rott upp sig — det är ju märkvardigt, men nej — det är verkligen ej märkvärdigt, om man rätt tänker på saken, men bedronigt är det i alla händelser. tidningen Söndags-Nisse har gjort goda allurer sedan den borjade sin bana, genom sma wäsmtt, också skurna at Wahlbom, som är udumgens egare. Atven på posten har den nu sått ett scort antal prenumeranter. Denna udmng och Frmetsvännen äro de enda som kolporberas. Jag har sparat det bästa till sis — udnmgen VMäktaren-. Denna har naturugtvis hatt sin stora puolik at -läsarer, men 1 är lärer dessas antal tillväxt till en förvänande grad, Jemförd med soregående årets.