Göteborgsposten – 21 januari 1863, sida 1

sätt fira den snart till stundande Carls-dagen och en illumination tycks hafva de bästa utsigterna för sig, för närvarande åtminstone. Bland besparingsförslag i illuminationsväg nämner man äfven att endast statyerna af Gustaf Wasa och Gustaf Adolt, hvilka båda konungar också införde ett nytt statsskick, skulle illumineras. Onekligen skulle en sådan illumination blifva påtallande, man kan ej säga etfekttull, men — billig. Ståndens öfverläggningar hafva erbjudit föga ar intresse. Med mycken seghet har bondeståndet uppehållit sig vid det förut nämnda statsutskottets utlåtande, och det at 33 SS bestående utlåtandet har behandlats i tre plena. Frågan om revisorernes besök på Ultuna landtbråksinstitus och de upptäckter de der gjorde, t. ex. huru institutet 1858, oaktadt statsanslag, afgiften för betalande elever och ställets jordbruk, ändock kommit på en balans at 2,042 rdr rmt, att husnällningen vid institutet varit sädan att t. ex. orod vcn dricka för ett hushåll af 100 personer uppkopts uf bagare och bryggare i Upsala i stallet 101 att på stället beredas, samt att Ultuna, som under 10 är varit i Institutets vård, dock lemnat mindre behållning än denna egendom gat tör 50 år tillbaka m. m. — på alla anmarkningarne at revisorerne svarar statsutskottet, att de ej böra föranleda till någon rikets ständers åtgärd, sedan utskottet innemtat att rättelse i de anmärkta omständigheterna dels redan skett, dels för framtiden äro att förvänta. Men härpå ville flera at bönderna ej gå in, helst när de fingo höra att en af standets herrar, neml. Mengel, tog utskottet i lörsvar på det varmaste. Ola Lasson, en tvärsäker skånsk bonde, steg upp och tilltvålade Mengel ganska dugtigt same påstod sig skola visa Mengel hvilken karl han, Ola Lasson, vore. Af det deretter följande långa talet kunde jag dock omöjligt fatta hvilken karlakarl Ola Lasson var, ty talet rörde blott Ultuna ooh huru Ola Lasson i sällskap med en adelsman — han ville ej säga namnet på denne — kommit till Ultuna en morgon kl. 6 och då tunnit föreståndaren bortrest och inspektoren sami alla eleverna i god sömn. Sedan Ola Lasson samt den der adelsmannen länge parlamenterat med en piga, singo de slutugen företräde hos inspektoren, eftver det denne gjort stor toilett, och sade hvilka karlar de voro, 0. s. v. Ola Lasson höll på länge och väl med dylika anmärkningar, som flera yrkade skola utgå ur protokollet och man trodde att Mengel skulle ha någonting riktigt roligt att säga när han derpå tick ordet, men han yttrade blott att han skulle gå in på en åtterremiss, med vilkor att Olas kostliga yttrande skulle in extenso medfölja till utskottet. Säsom bekant bitöll ståndet dock utskottets utlåtande i denna punkt. — Det är annars roligt att se hur ogeneradt man tar allting i bondeståndet. För nagon tid sedan voro vid ett plenum en mängd bönder, icke representanter, samlade på läktaren för att athöra öfverläggningarne. Hastigt får en af bönderna sigte på en bekant representant, som gick ötver goltvet. Hm: um! hostade mannen på läktaren. Den på detta sätt tillropade gick fram mot läktaren och mellan begge uppstod nu ett halfnögt samtal: Go dag Östman, hur mår du? — Jo, bra, tack ska du ha, hur mår du sjelf, hur mär di hemma hos dej: Jo, bra, jag ska helsa så mycket från ... o. s. v. utan att begge på minsta sätt generade sig för de upptrauande talarne eller ähörarne på läkvaren. I prestoch bondestånden ser man folk af olika svänd infinna sig i dessa ständs samungsrum och prata hogljudt med hvarandra ocu med ståndsledamöterna, men dock bakom de för representanterne upptörda amtfiteatraliskt rr F—