Göteborgsposten – 21 januari 1863, sida 1

det sysselsatte sig med diskussionen af Statsutskottets utlåtande n:o 21 och höll just på med 9, om ötverlåtande på skogsstyrelsen at den under Statskontorets vård stående skogsplanteringskassan, grefve Mörner C. G., presidenten i kammarrätten, var midt i ett af sina långvariga föredrag, då plötsligt landtmarskalken slog klubban med kralt 1 bordet. I häpenheten trodde jag att gretve Mörner gått utom ämnet för diskussionen, men landtmarskalken tillkännagat straxt derpå för ständet, att en konungens rådgitvare vore i antågande. Ståndsmeulemmarne reste sig genast trån sina platser, den s.k. Riddarhusvakten — bestående at 8 yngre medlemmar, som i marche force trafva utför stora gången — syntes, och nack i häl etter denna den hygglige hr Bredberg, som, bugande åt sidorna och klädd i statsrådsuniform med en stor pappersrulle i nanden, stannade på estraden ocn yitrade enngt sormuläret: På H. M:ts konungens vägnar jär jag härmed äran til Eidderskapet och adeln öfverlemna K. M:ts nåd. propositioner: 1:o om antagande at ny Riksdagsorunmg och dermed sammanhängande ändringar i Kegeringstormen; 2:o — — 0. s. v. Landtmarskalken yttrade derefter de vedertagna helsningsorden från ståndet till K. M:t samt ullförsäkran att ärendena skulle grundlagsenligt behandlas. Riddarhusvakten satte sig åter 1 gång och hr Bredberg aflägsnade sig, bugande och leende, och diskussionen fortsavtes, men mgen lyssnade till hvad gretve Mörner sade, utan alla pratade, så att landtmarskalken slutugen måste med några vänliga klubbslag återtora ståndet till ordningen. 1 de andra stånden gick det till på ungefär samma sätt, med undantag at den högtidliga vakten samt derat att H. H. Reuterdahl blef så altererad, att nan totalt glömde bort att framföra ståndets nögvördiga helsning till K. M. Vid slutet at plenum företogs hos adeln uppläsningen af de kongliga propositionerna, nvilken afhöres på stående tot. Då kanslisten som uppläste wörslaget kom till 9, hvari arnandlas vilkoren för valbarhet till första kammaren, stötte några unga lagstittande underlöjtnanter på hvarandra och en susning, en vemodstull suck flög genom församlingen, en suck som hviskade: Die schöne Tage in Aranjuez zu Ende sind eller något dylikt. Vid uppläsningen af 4:de proposiuonen angående en Ridskolas inrättande vid Strömsholm spred sig ett leende ötver åtskilliga at de sjelsskrifnas anlete. De ihågkommo förmodligen, att K. M:t vid tvenne toregående riksdagar tramställt samma proposition och båda gångerna vått den atslagen, och insågo det sitnga i att våta den ånyo tramträda, men nu i ett sällskap så aktumgsbjudande som representationsvörslaget, och denna gäng lär det väl ej slå tel att icke anslaget tul ridskolan går igenom — det vore verkugen otacksamt annars. I borgareoch bondestånden afbröts uppläsningen at förslaget af lifliga bitallsrop. Dessa begge stånd halva också beslutit anåtande at deputationer för att hos K. M. tolka dessa stånds tacksamhet för förslaget. De båda andra äro tysta som grafven i det hänseendet och masligt stor anledumg till tacksamhet ha de just ej, det får då medguvas. En annan fråga ar den: på hvilket sävt skall man här i Stocknolm gitva uttryck åt sin glädje? Genom iliumination, säga somliga, genom stittande al någon välgörenhetsanstalt, genom en storartad adress från hela folket, genom hopsamlande af medel till inrättande at en handelsakademi eller till en ständig industriexposition, säga andra. För min del skulle jag nelst rösta tor en illumination, emedan denna bäst formår frästa i folkets minne och smne betydelsen och vigten af regermgens handling. 1 alla händelser måste man väl på ett värdigt