Göteborgsposten – 19 januari 1863, sida 1

Mr de Montehena återvann sitt mod; han beslöt riskera allt, att sätta både det närvarande och tillkommande på spel. Han hoppades kunna beveka konungens hjerta. — Sire, sade han, ödmjukt bugande sig, har jag alltid gjort mig väl förtjent af er? Ilar jag alltid troget tjenat er? Har jag icke alltid lydt alla edra befallningar och nycker? Har jag icke i edra händer varit ett läraktigt verktyg? — Jo, svarade Frans leende, den rättvisan måste jag göra er. Du har aldrig studsat tillbaka för någon fara, för någon skandal, för att göra mig tillviljes. Ett brott skulle till och med icke hafva afhällit dig om jag varit en af dessa Heliogabaler som älska att söla sin krona och händer i blod. Du har gillat mitt hat och min orättvisa, och du har aldrig sökt att uppväcka min barmhertighet mot en förtryckt. För att vara madame dAngouleme till nöjes har du varit oförsonlig fiende till konnetabeln. Du kunde ju icke ana att din hustru skulle i sista timman vara förrädarens värdinna och blifva orsak till hans räddning. Du ser att jag icke prutar på mitt erkännande. O, hvad den olycklige led att blifva så förnedrad inför Clotilda af ett dylikt ironiskt beröm! Likväl stod han lugn och återtog: — Nåväl, sire! såsom belöning för mina tjenster beder jag er om tillåtelse att få återföra denna unga flicka till sina bröder, Frans kastade till cn början på grefven en vredgad blick och utbrast derefter i skratt. E Har du förlorat ditt hufvud, Montchenu! svarade han slutligen; att låta den vackraste flicka i konungariket