Göteborgsposten – 17 januari 1863, sida 1

Vår allmoge har det alltid godt och rundligt på julbordena. Det få nog afven stadsboarne kännas vid, i det de under denna ud beröfvas en del al sin tillförsel. Landtmannen tycker sig då hafva rad atv sjelf äta upp sitt smör, sina ägg etc. (det är ju ej mer än en gång om året jul, heter det), och stadsboarne tå hjelpa sig fram så godt de kunna. Nu är visserligen julen ötver, men likväl svälla Hig priserna å de flesta matvaror ovanligt högt. Härtill bidrager förnärvarande hutvudsakligast det nästan bottenlösa väglaget, som hindrar tillförseln, och den konkurrens i willförseln från ötra Vestergötland, som uppstått genom vestra stambanans öppnande ända fram ull Stockholm, till hvars väl betalande marknad ej obetydligt af viktualier derifrån söker sin våg. Isäruran gå af dylika hufvudsakligast tisk, men denna i så otantliga qvanuteter, att man förundrar sig bade otver att Göteborgs behol under sådana förhållanden kan tillfredsställas och att de atsända tjogtals lassen kunna afsättas i Stockholm.