Göteborgsposten – 12 januari 1863, sida 1

Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonzales. (Öfvers. fr. Franskan.) Den unge flickan akalfde i hela kroppen, förvirrad af denna häftigs hänförelse; hennes utmattade lommar blefvo maktlösa; hennes tyngda hufvud nedfollapå skuldran och hennes af en känsla af blygsel halfslutua läppar tycktes innerligt anropa om nåd. Månen stack fram mellan skyarne som så småningom ekingrades. Hastigt blef Clotilde väckt ur sin käcleksdrom genom ett besynnerligt baller och hon fattade Didiers band. — Min vän, hör ni? frågade hon. Den unge mannen lyssnade uppmärksamt, med återhöllen andedrägt. — Våra kamraters tillflyktsort är upptäckt, återtog han efter en stunds förlopp. Det är hästar som trafva på flodstranden, och vi hafva intet ögonblick att förlora, om vi skola hindra edra bröder från att blifva öfverraskade. Vår kärlek som hållit oss vaksamma har varit lycklig för dem. Han förde den unga flickan med sig och vek ånyo in) Forta fr. N:o 6.