Göteborgsposten – 12 januari 1863, sida 1

nars skulle ni se denna kohort af bägsyttar som vänta, för att belsa er välkommen. Han förde hastigt facklan så, att skenet föll på kavaljerens ansigte, och hans liknöjdhet gaf straxt rum åt en sällsam rörelse. — Fortsätt icke, kapiten. återtog han, jag har igenkännt er. — Så mycket värre för dig, sade Pomperant, förande handen till sin värja. — Jag är icke er fiende, kapten, och om ni dödar mig, så skall ni icke dessmindre ha baron de la Gardes och kapten Jonas kompagnier på halsen. Mr de Pomp6rant kastade en frågande blick på waldensern och återtog: — Det är likväl nödvändigt att jag öppnar mig en väg igenom d nna beväpnade hop, kosta hvad det kosta vill? — Kapiten, sade Abdias sakta, minns ni Merindol? Konnaetabelns vän spratt till. Abdias fortfor med sitt sällsamma lugn: — Aderton qvinnor blefvo förda i en lada, och dOppede lät sätta eld derpå. Rär dessa olyckliga visade sig i fönstren för att kasta sig ut derigerom, stötte man dem tillbaka med högafflar eller ock blefvo de uppfängade på hillebarderna. Paulin de Ia Garde, som gjort fälttåg tillsammans med Barbarossa beundrade detta kallblodiga raseri hvartill han aldrig sett maken. — Struntprat! afbröt kapitenen etraft. Miaa kamrater hinna upp mig, och jag har icke tid att som en gammal kärring lyssna till ert prat. (Forts.)