Göteborgsposten – 10 januari 1863, sida 1

Prins Carl för reparationer tillsvidare blifvi stängd; att Haga till sällskap åt den beryk tade mörderskan Persson försett vårt cellsän gelse med en förmodad mordbrännare och at den oundvikliga, men kännbara uppbörden al kronoutskylder pågått. Skandinaverna i Rom. Danska Dagbladet meddelar loljande intressanta bref trän Kom, dateradt d. 26 de cember: Då det måhända kunde intressera, att tå höra något om vär lilla skandinaviska koloni ji den eviga staden, sänder jag er härmed eu par ord om densamma och sarskildt om värt Julgille. Vär samlingspunkt, den skandinaviska toreningen, ligger vid en liten gata, som stöter ull Corso, Kvms länga hufvudgata, nära sibern, i Augusti mausole, som denne kejsare lät bygga ull begratmingsplats för sig ocu sin tanutj. Öiver en stor grundbyggnad al marmor med gratkamrar hojde sig en terrasstormig jordhog, beväxt med cypresser, på hvars spets Augusti staty prålade. Ofsentiiga promenader med träd, springvatten och statyer omgatvo denna nuponerande kejsaregral. Vid mgängen stodo tvenne obelisker, at nvilka den ena nu har sin plats vid den präktiga basilican 5. Maria Maggiore, en at Koms tem nuivudkyrkor (hvilken, i parentes sagdt, bland andra herrligneter eger hö trän Jesu krubba och mjölk at bans moder), under det den andra star vid pasliga palatset på qvirinalet bredvid de berömda kolossala dioskurerna. Kejsarne och deras fanuljer bletvo begrafna i denna mausole, tills den atlöstes at Hadriani, det nuvarande Engelsborg. 1 medeltiden begagnades mausolcen, liksom så mänga andra torntidsminnen, till fästning. Nu användas qvarletvorna derat ull amtiteater, stallar o. s. v. NI finner således, att vår förening hvilar på klassisk grund. Om hvardagarne kommer man mest dit, för att läsa tidningar och tätta bekanta, om lördagsattnarne gläda damerna oss med sin närvaro. Vanligtvis råder der Just icke synnerligt lit; konswärerna, hvilka utgöra en stor del af stamgästerna, aro vanligen trötta efter sitt ofta anstrangande arbete under dagen och kunna dessutom ottast uttrycka sig bättre med pensel och mejsel än med det lefvande ordet-. Såsom sagdt, litvet i föreningen är hvardagligen icke särdeles ammeradt. kn eller annan uppläsning, ew gille da och då medföra ibland någon omvexling. Julgillet är den egentliga glanspunkten, som samlar de slesta nordbocr, hvilka vistas härstädes, uti den sestligt smyckade lokalen. Denna jul upptogs den ena väggen a en svensk-norsk fjelltrakt at svensken Rantaler (hvilken målning redan begagnades förl. år) och den motsatta väggen utar ect danskt landskap af Lund. Den tredje vaggen var betäckt at en mängd muntra karrikatyrteckningar af en ung svensk bildhuggare Kjellberg, och framför den fjerde stod Thorvaldsens behagfulla danserska. Midti rummet prunkade ett ståtligt lagerträd, fullt med julklappar. Ått de trenne nordiska rikenas flagsor icke saknades, safler at sig sjelst. Omkr. 50 damer och herrar samlades mellan kl. 6 och 7 på aftonen och gingo genast till bords. Julgröten serverades, kalkonstek ersatte gåssteken dutfisken 2, och glasen fylldes flitigt med det romerska vinet. Efter det festen inedts af danske konsuln med en skål för Norlens konungar, afsjöng man följande sång af Kr. Arentzen (dansk): St. Peter kasted Runer over Spange, Som Nordens Sönner over måtte gange, Så letted vi vort Anker, Sa fik vi bliden Bör. Farvel I. stolte Fjelde, Farvel I stille Söer,