Göteborgsposten – 9 januari 1863, sida 1

stab, det medvetande om hans närvaro som visade sig hos denna och den betydelse, som ligger i denna närvaro, gjorde på mig ett starkt intryck. Han uttalade sig i några få ord med en hög grad af beundran öfver general Lee och sade, att han ej kunde önska sig få tjena under en dugligare befälhafvande general än denne. — Det cirkulerar så många anekdoter om general Jackson, att man skulle kunna fylla en hel bok dermed. Berättelser om, huru han varit försänkt i bön midtunder den hetaste strid — om det ingalunda affekterade allvaret och fromheten uti hans lägerlit, om hans svarta tjenare, som berättar, att han, då hans herre, som utan undantag gör bön morgon och afton, mangen gäng stiger upp midt på natten, med fullkomlig vissnet vet, att stora betydelsefulla händelser äro nära förestående. Han är oneklisen lugn och återhällsam i allt, som angår hans yrke som soldat. Det är allt skäl att tro, det general Jackson, då kriget är förbi, skall vara den förste, som drager sig tillbaka ill privatlitvet. Under hela detta krig har let varit general Jacksons maner, atv kasta sig öfver stora fientliga truppmassor, utan att let ringaste bekymra sig om sina egna truppers ringa antal, och segern kunde redan anses vunnen endast genom den snabbhet och näftighet, hvarmed han angrep. — På grund if de mänga stridiga berättelserna om ursprunset till det tillnamn Stonewall Stenmur; som han erhållit, kan det måhända vara inressant att meddela de verkliga omständigeter, under hvilka han fick detta tillnamn. det första slaget vid Manassas d. 21 juli 1861 märkte general Bee, som senare föll i samma slag, att hans folk vacklade och hoprängdes, och han uppmanade dem då att stå ast, i det han utropade: Se på Jacksons olk, de stå som en stenmur! General Beauegard begagnade i sin ofticiela rapport om laget detta uttryck om general Jacksons hållung, och han har sedan dess tått behålla ulllamnet.