Göteborgsposten – 8 januari 1863, sida 1

arne. Huru detta går till får ni taga reda så å Princessis. New Adelphi Theatre bjuder på en åpro)os-sarce, som gjort stormande lycka, The ricket of leave, hvarpå följer å new buresque and pantomime af den förut nämnde Byron, kallad ÅGeorge de Barnwell, or Harequin Folly in the realms of Fancy:, etter en gammal transysk id6. I pantomimen förecommer en dekoration, som illusoriskt återritver det bekanta förlustelsestället Cremorne Isarden i London. Bland personagerna är också Lord Dundreary, en karrikatyr på engelsnan, och hvilken genom skådespelaren Sochern utmärkta äterguvande af denna karakter blifvit högst populär i London. Uaymarket Teatern fortfar att gifva Our American Cousin en pjes som spelats 3 å 400 gånger och i hvilken mr Sothern spelar den oivannämnde Lord Dundreary, men har också en pantomim naturligtvis, som heter Prince Rasselas, or the Happy Valleyr, hvartill iden lånats från Sheridan och Shakespeare. Bland personerna i stycket förekommer ätven den hord af Beni-zoug-zoug-araber, Bom i somras utförde sina gymnastiska evolutioner på denna teater, samt en egyptisk trollkarl och filosof, i hvilken publiken vill igenkänna porträttet af den engelske lexicograten dr Samuel Johnson. På St. James gitves ra serio-comic fairy fancy kallad -Goldenhair the GoOd, också af den produktive mr Byron, med lysande dekorationer och öfverraskande changementer, samt föregången af ett hos oss bekant stycke Carl II at Spanien, eller Man kan hvad man vill. Surrey teatern, en at Londons egentliga solkteatrar, bjöd sin talrika och tacksamma publik på pantomimen sarlequin and mother Goose or The Queen of Hearts and the Wonderfull Tarts — alla personerna representerade af visit-, spelocn andra kort. Dekorationerna voro al ötverraskande etsekt och icke minst den som föreställde bageriet der de underbara tärtorna tillverkades, samt hjerterkungs karakteristiska kortpalats. koyal Westminster, såsom den till theater förvandlade Astleyis Circus nu kallas, är ofantligt stor. Den pantomim som här gass är quite original, säga de engelska udningarne, d. v. 8. ej baserad på någon ammsaga. Dess titel är Lady Bird, or Harlequin Lord Dundreary och innehåller såsom allischen säger, två stora transtormations-scenerier, den ena tat the end of the opening and the other at the conclusion-. Alla de uppträdande äro i denna pantomim stumma och nandlingen utageras under stumt spel. The Olympic gat en extravaganza kallad -Robin Hood som dock ej synes sårdeles slå an. The Strand, också en ar tolkteatrarne, bjöd äfven på en extravaganza skrifven at den outtrötilige mr Byron och kallad Ivanhoeretter Walter Scotts roman. Stycket är försedt med some strong sensational passages och det kan ej slå fel, säger en Londonertidning, latt icke söndagspublik i massa skall strömma till Strand för att se Scott travesterad a! Byron. Sadlers Wells, kanske den minsta af de störrei London, gat The Rose of Blarney or Harleqvin Dannymanoranyotherman — t singular and eccentric production — en lum pen och misslyckad uavestering af den om tyckta dramen Colleen Bawn, af skådespe laren Bouccicault, och i hvilken hufvudperso nens namn, den ädle Eily OConnor, blifvit tra vesteradt till Highly Oncommon o. s. v. Pje sen nedgöres af tidningarne och om den för nämsta dekorationen, ett skogsparti, säga d att man ej kunde se skogen för bara träd. -I denna liksom i de andra pantomimerna före