Göteborgsposten – 7 januari 1863, sida 1

Den unge mannen drog några ögonblick djupt efter anI dan och betraktade misstroget dvergen, hvarefter han slutligen frågade: — Hvar är hon? Hvart har du fört henne? — Junker! Genom en lönndörr i panelningen i den stora ättakantiga salen, dit hon sanslös blifvit buren, samt genom en gång i muren, kommo vi alla tre till slottskapellet. Här, under detta upptäckte jag kryptan, dit jag bragte Clotilda och Chevrette, och der jag vill boppas att de skola vara trygga. — I kryptan! Men de äro ej säkra der! madame Diana känner alla hemliga gångar och stallen i slottet, och hennes hat skall nog finna den olyckliga flickan. Jag måste rädda och föra henne härifrån ... Men, det var sannt, tillade han bittert, jag är ju fången ... bevakad... Ahl! fortfor han slående sig för pannan, liksom fattad af en blixtsnabb ingifvelse, jag gömmer; här ifrån detta rum går ju äfven en hemlig gång i muren, och den måste på något sätt stå i sammanhang med den öfriga hemliga inredningen. Kom, Moucheron, tillade han, ännu är det mig kanske möjligt att rädda den unga varnlösa undan konungens lystnad och grefvinnans hat. Hvad menar ni? frågade dvergen illparigt. — Följ mig, Moucheron, svarade Didier och skyndade till den lönndörr genom hvilken madame Diana först inkommit, hvarefter båda försvunno genom väggen, likasom genom trolleri. Vi ätervända till Clotilda och dverginnan, som i den af Moucheron omnämnda kryptan otåligt afbidade hans äter