Göteborgsposten – 7 januari 1863, sida 1

Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:a tidehvarf af Eman. Gonnals. (Öfvera. fr. Franskan.) — Särad af denna förolämpning höjde konnetabeln åter stolt sina blickar. Den rodnad som en ädel känsla bade födt på hans panna qväfdes, och hans läppar darrade af raseri. — Frans, skrek han, du har borttvättat den fläck jag satt på dig, och nu är det min tur att aftvå den skymf du låtit mig lida. Jag var nyss din fånge, men vid Sancta Barbara! jag svär att nästa gång vi träffas, är det du som skall blifva min! Och hoppande upp på hästen som Pomprant höll vid tygeln satte han af i galopp, i spetsen för sin eskort, lemnande Frans häpen öfver denna oförmodade vänning. Konungen stod orörlig några ögonblick och lyssnade till det bortdöende ljudet af hästhofvarne och ett obeskrissigt uttryck af harm och sorg öfverflög hans ädla drag. Nästan omedvetet mumlade han: — Vi få se, Carl af Bourbon, om du är sannspådd. 9 Farta fr N:o 2.