Göteborgsposten – 7 januari 1863, sida 1

Bref från Lund. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Lund d. 2 Jan. 1863. Man skrifver ett nytt årtal — åtminstone göra vi det, som ej äro nog bekajade med lärd eller olärd distraktion att behöfva några dagars eller veckors tid för att vänja pennan dervid. Julveckan med sina samiljeförlustelser och sina regelbundna affärslika måltider är förbi. Lutfisk, risgröt och klenäten ha inom Sveriges landamären förtärts i större portioner än måhända en och annan af de vanslägtade hjelte-och jätteättlingarne tålt vid — trivialt eller santastiskt utstyrda julgranar ha ester den korta ögonsägnadsperioden af ömma mödrar öfverlemnats åt små epikurgers plundringslystnad — fioler ha under en hel vecka satt mer eller mindre danslystna och dansskickliga ben i rörelse (om i ötverensstämmelse med det rena förnuftets och den rena smakens fordringar vill jag lemna åt herrar filosofer och estetici att asgöra) — blå, kokarderade mössor, som redan för fjorton dagar sedan började spridas i alla väderstreck ha välkomnats vid täta andtliga och kleinstädtischetillställningar, sedan de först väckt återseendets glädje i oömma mödrars och systrars eller måhända ännu ommare kusiners bröst. Men hvad undertecknad beträffar så hänger min anspråkslösa hutvudbetäckning ännu på spiken, och jag sitter tyst och stilla i min illa studerkammare och skrifver på mitt första bref till Göteborgs-Posten. På samma gång jag erkänner det för mig smickrande i utnämningen till Göteborgs-Postens ordinarie Lundakorrespondent — en utnämning, som jag ön