Göteborgsposten – 3 januari 1863, sida 1

— spred sig ett rykte, med anspråk på tillförhtlighet, att öfversten verkligen begärt afsked och att hans esterträdare, hvilka tillochmed namngäfvos, redan voro designerade. Detta rykte är nu en sanning. Staten har till hufvudsaklig del förlorat en af sina mest framstående och trägnast arbetande män, hvilken tillvunnit sig ett anseende och ett namn, som våra hätder skola gömma bland sina bästa; och jernvägstjenstemännen ha förlorat en chef, för hvilken de hyste djup aktning, såsom ock vederborde, ithy at han sjelt genom arbetet svingat sig upp på sin höga plats och gifvit bekrättelse åt ordspråket: Arbetet adlar mannen. Den nu atgangne cheten var en man at sitt fack, och svenska folket litade derfore nästan oinskränkt på hans klara blick och hans förmåga, att utfora ina ätagna arbeten. Det hade nästan blirvit till ett ordspråk, att öfverste Ericson lemnar sina arbeten till billigare pris, än man bjudit honom. Det kan derföre måhända vara till någon tröst, att ötversten ej helt och hållet skiljer sig från det verk, hvaråt han gifvit en sådan imponerande gestalt, som det nu har. Oaktadt hr ötverstens stora förtjonster, fördystrades dock hans senaste år wid chefsbesattningen af de många anmärkningar, otta rättvisa, ofta småaktiga och hätska, som gjordes emot hans sätt att handhafva jernvägarnes administration. — Man prisade allmänt hang storhet som jernvägsanläggare och organisatör, men klandrade honom säsom administratör, dock tilläggande, att detta ensamt nog krätver sin man och att en person ej kan räcka till öfverallt. Isynnerhet riktades anmärkningar mot de på hvarandra följande ändringarne 1 fraktbestämmelserna å jernvägen, och har fornämligast den sista taxan varit underkastad skarpt klander; hvarjemte man äfven med fog klagat ötver otillräcklighet i materielen, jemförd med de öppnade banornas utsträckning. Ehuru öfverste Ericson ingalunda kan tillskrifvas största skulden i anmärkningarne mot taxan, är det likväl möjligt, att dessa stadgat hans beslut att afträda från sin besattning. Vi antaga att svenska nationens representanter skola till hr öfversten på något sätt lemna intyg af dess tacksamhet tör hvad han gjort och verkat. Samma dag frih. Ericson beviljades nå. digt afsked, förordnade K. M:t, att den myndighet och förvaltning, som hittills utöfvats af ehesen för statens Jernvägsbyggnader, skall, från och med 1863 års mgäng, med iakttagande af vissa närmare bestämmelser, fördelas på två särskilda styrelser, at hvilka den ena, under benämning Kongl. Styrelsen för Statens jernoägstrafik, kommer att ötvertaga besattningen med alla de ärenden, som afsge ordnandet af allmänna tratiken å stambanorna i den mån de äro eller blifva färdigbygda, vidmakthållandet af banorna jemte dertjll hörande byggnader, verkstäder, materiel m. m.; äfvensom uppbörden och förvaltningen af dervid inflytande medel; hvaremot den andra, under benämning Kongl. Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader, har att, intill dess annorlunda kan varda af K. M:t i nåder förordnadt, utöfva högsta iedningen af nybyggnads-arbetena vid statens stambanor och hvad dermed eger gemenskap. K. M:t har härvid förklarat, att förstnämnde Styrelse till sin sammansättning nu icke definitivt bestämmes, men tills vidare skall utgöras af: en General-direktör, såsom chef, med rätt att ensam besluta, då han sitt embete inom styrelsen utöfvar; tre Intendenter, en för hvartdera af stambanornas tre hufvuddistrikter, hvilka intendenter, förutom det befäl och den uppsigt en hvar