Göteborgsposten – 3 januari 1863, sida 1

— Heliga jungfru! hvilken tid vi lefva i, mumlade Marcel. Och båda två fortsatte under fem minuter sin väg, utan att utbyta ett ord. I samma ögonblick de hunno till stranden af dammen satte mr de Bourbon, klädd i en brun ylletröja, foten i båten. — Se der kastar fiskaren just loss, sade Marcel; anropa honom, nådig herre, ty annars. far han utan 088. — Obhoj, roddare! ropade Frans. Den förklädde roddaren upplyfte tvärt hufvudet, och då han igenkände konungen mumlade han: — Han här! Är det en slump eller ett förräderi? — Monsrcigneur, sade Moucheron, som redan ända till medjan stod i vattnet och försigtigt dolde sig bakom aktern, efter han ropar er. så ro helt modigt bort till honom, ty annars kunde ni väcka hans misstankar. Antingen vi ro öfver ensamma, eller han följer oss, så skola vi åtminstone landa vid furuskogen, det vill jag ansvara för. Lägg blott en sten i munnen för att förändra ljudet af er röst, om ni behöfver tala. Derefter tog han hastigt några näckrosblad som han lade på sitt hufvud, och med ändan af ett långt förut vid rodret fästadt tåg i ena handen rörde han sig sakta utåt med hufvudet något tillbakalutadt och uppsträckande öfver vattnet blott näsan och munnen, men. dessa så skickligt maskerade att man omöjligt skulle kunna ana att de drifvande näckrosbladen dolde en mensklig varelse,