Göteborgsposten – 3 januari 1863, sida 1

På de motsatta stränderna af denna lilla flod hafva Burnsides och Lees fientliga. :arm6er länge varit sysselsatta med att kasta upp jordverk och plantera artilleri. Staden Fredeburg, med dess fyra tusen innevånare,r och ricksdess fem kyrkor, fyra tidningsbyråe tvenne banker, var i sydtruppernas våld. Vid första tecknet till någon rörelse i nordtruppernas läger flydde innevånarne till de närgränsande skogarne; ty denna ,stad, som endast skulle kunna vara stad i ett land, hvars befolkning är spridd och yta nästan gränslös, var man säker om skulle blifva det första offret, då de anfallande ryckte framåt. Gustar Adolf har sagt, att en flod ännu aldrig hejdat en väl anförd här. Sydtrupperna kunde knappast vänta, att Rappanannock skulle utgöra ett undantag från en så allmänt antagen sats. På morgonen d. 11 dec, då Burnsides ingeniörer började ställa pontonerna i ordning, för att gå öfver floden, blefvo de sannolikt öfverraskade af att finna, det fienden gjorde allvarligt motstånd och öppnade en eld, som var tillräckligt förstörande, för . att hindra operationen. Det var först sedan pontoniererna blifvit slagna tillbaka tvenne gånger af de skarpskyttar, hvilka voro färsamlade uti husen i Fredericksburg, som Burnside. beslöt att förstöra staden 143 kanoner började då spela mot platsen, och det säges, att verkan af den första salvan var så stor, att skyttarne icke kunde hälla sig qvar å motsatta stranden. Under hela denna tid låg en tät dimma öfver skådeplatsen för striden, och blott de kämpande som voro hvarandra på nära håll, kunde urskilja hvarann. Man hörde murarne springa sönder och timret braka; batterierna fyllde gatorna med bomber, skrot och kulor, och staden stod slutligen helt och hållet i lågor. Nu inträffade en händelse som kan räknas bland de underliga bedritter, å hvilka endast detta amerikanska krig lemnat exempel. Under det handgevärselden från den brinnande staden förhindrade läggandet af pontonbryggorna, begärde generalen frivilliga, för att i små båtar. gå öfver floden och nedtysta elden. Ett hundrade, eller, såsom några säga, åttatio trivilliga åtogo sig saken och kommo snart tillbaka, medförande det noggranna antalet af 101 fångar! Man skulle kunna antaga, att denna omständighet varit tillräcklig för att visa Burnside, det han förödt sin ammunition på att förstöra Fredericksburg; att han hellre bort bevara dessa murar till eget tramtida begagnande; och att den verklige fienden, han hade att kämpa emot, icke stod i hans omedelbara front. Bryggor blefvo emellertid slagna öfver floden, och denna ötvergicks på flera ställen — i Fredericksburg under betäckning af batterierna, och längre ned under skydd af kanonbåtarne. På morgonen d. 12:te var det bekant i Washington, att Potomacarmeen befann sig på samma sida om Rappahannock som Richmond, att den drifvit sydtrupperna ut ur Fredericksburg och befann sig på väg mot Richmond. Balen hade öppnats med en lysande seger. Burnside kunde dock hafva kännt vissa tvifvel uppstå, då han fann, att man tillät honom förstöra staden och gå öfver floden, utan något vidare motstånd, än det de få skärpskyttarne gjorde, och att han befann sig under tät dimma nära intill en osedd fiende; men Washington var i rörelse och NewYork gladdes, ty man hade åtminstone gjort en rörelse framåt. Den grundsatsen, att icke någon flod hejdar en armå, finner tillämpning på en framåt ryckande arm6, icke på en dylik, som är stadd på återtåg. Svårigheterna i Burnsides ställning voro oändligt mycket större nu, då han tagit plats emellan fienden och Rappahannock. Detta synes verkligen af hans befallning om,