Göteborgsposten – 2 januari 1863, sida 2

— I Frankrike, ja det kan jag ej neka... men i främmande land, det är en annan sak. — Hvad, i främmande land? — Naturligtvis är Spanien ett främmande land. — spanien, säger då? — Spanien eller Italien . ..jag vet ej såriktigt hvilket . allt hvad jag vet är att mitt hö blifvit nedtrampat. — Hvad är det då för mån? frågade konungen som började blifva förbittrad öfver Marcels dåsighet. — Män! upprepade bonden med förvånad min, ah! det ju eskorten. — Uvrilkens eskort? fortfor konungen. — Eskorten som skall ledsaga konnetabeln. — Hvad, usling! utbrast Frans, du har i dina händer denna vigtiga bemlighet och har ännu icke haft vett att rycka fram dermed? Är det nödvändigt att man skall locka ord för ord fram ur din dumma mun? — Jag visste väl, återtog Marcel bedröfvad, att jag blott skulle förlora min tid med att klaga ... ni sysselsätter er endast med Konungens affärer, springer efter mr de Bourbon, och mitt hö är och blir förderfvadt. — Icke ett ord mera! afbröt Frans, öfverfarande gärden med en snabb blick. — Ännu var den öde och tom.