Göteborgsposten – 2 januari 1863, sida 2

Ett bref från New-Orlenns skildrar tilltåndet derstädes i de mörkaste färger. Brefkrifvaren är ett fruntimmer och yttrar fölande: Tiderna blifva allt värre och framtiden ir svart söm natten, huru man än betraktar len: För min del väntar jag att bli slagtad if negrerna, ty jag betraktar en insurrektion såsom säker. De skola d 1 Januari ha en orocession och äfven en stor middag för att ira sin slutliga befrielse. Några: djefvulska handlingar skola helt visst följa. Då jag hetraktar mina små barn, hvilka synas så lyckiga, känner jag ett styng i hjertat vid tanken å att de inom kort kanske skola bli mördale af dessa ursinniga negrer. De svartas plan ir att döda alla gamla qvinnor och behålla de unga som sina hustrur. Det är obeskrifligt nedslående att tänka det Europa helt lugnt skådar detta tillstånd. Skall denna verldsdel aldrig komma till vår hjelp? Det gör en djupt bedröfvad att se dessa ståtliga nejder öfvergifna och allt förstördt. Hela församlingen Lafourche har till stor det blifvit förstörd. Negrerna ha alla lemnat sina herrar. På ett ställe satte de eld på huset medan familjen låg till sängs. Den förskräckta familjen hade knappt tid att rädda sig undan lågorna. Vid ett annat tillfälle piskade de orerscern så obarmhertigt att han dog deraf; äfven gåfvo de sin herre en så grundlig bastonnad att det är fråga om huruvida han kan lefva. En mrs Campbell blef för några dagar sedan drifven ur sitt eget hus, emedan öfverste Butlers hustru fått mak derför och ville bo derstädes. Mrs C. måste lemna sin bostad innan hon ens hunnit samla tillhopa sina och barnens kläder. General Clarke, som låg sjuk, blef i en skarp köld tagen ur sin säng, emedan en nordstatssältskär ville bo i hans hus. Tre episkopala prester ha blifvit sända till Fort Warren emedan de icke ville bedja för Lincoln. Butler behandlar allt hårdare innevånarne härstädes. De personer, hvilka blefvo plundrade i Lafourche beröfvades allt hvad de egde. Tillochmed deras kläder skola föras ned till staden och säljas på offentlig auktion, och skola utan tvifvel köpas af negrer. Å stadt-theatern i Hamburg gass i måndags, till förmån för dramaturgan d:r Carl Toepfer samt till firande af hans 70:de sddelsedag och hans 50-åriga jubileum såsom dramatisk skriftställare, en sestrepresentation vid praktfull belysning. — På samma teater gafs dagen förut bland annat en stor balett, kallad Rosa och Maria, eller Belönad barnakärlek, hvilken utfördes af — 70 st. barn. En lurad gaturöfvare. I närheten af London hände sig för någon tid sedan, att en fattig arbetare, som just utfått sin veckoaflöning på en fabrik, under hemvandringen på qvällen blef öfverfallen af tvenne gaturöfvare. Vägen var enslig och karlarne beväpnade med pistoler så att mannen förr omöjligheten af att göra motstånd och lemnade från sig sin slilla veckopenning. Sedan detta var gjordt, s(kom dock tanken på hans hustru och barn söfver honom och han bönföll derföre de båda röfvarne att de åtminstone måtte lemna honom tillbaka så mycket af penningarne att han för följande dag skulle kunna köpa mat såt sig och sin familj. Den ene bevektes efIter många böner, stack handen i fickan och lemnade hönom några mynt. Sedan han väl fått dessa i handen tog han till benen för att så snart som möjligt komma ur det farliga grannskapet. Hunnen en hundra alnar eller så omkring från röfvarne hörde hån dem ropa, men som han ej håde lust att förnya bekantskapen med dem, sprang hån blött så mycket fortare. De satte efter honom och fill sin förfäran märkte han att de voro snabbare än han och hunno honom allt närmare. I ångesten kastade han sig vid en krökning af vägen i ett djupt dike, afvaktande ätt de skulle skynda honom förbi. Listen lyckades. De båda röfvarne fortsatte utan att märka honom sin väg framåt. Sedan de försvunnit och hån ej ens kunde höra ljudet af deras steg, kröp hån våt och frysande upp ur diket och smög sig motsatta vägen framåt. Då han sedermera kom under tak och i säkerhet, framtog han mynten, för hvilka han hade att täcka röfvarens ädelmod, hvilket denne dock tycktes sedermera ångrat, något som man ej precist kan undra öfver hos en sådan karl. Men döm om mannens förvåning, då han, väntande att på sin höjd finna några sexpencestycken, i stället fann fem fullvigtiga sovereigns med den skönaste guldklang. Röfvaren hade nemligen stuckit handen i den ficka der han hade ee oo kH I — i 2—Wss RN