Göteborgsposten – 2 januari 1863, sida 1

dan Kölen och på andra sidan Sundet. När mandet till Danmark fortgår, och studentmö tet i förliden sommar lemnade ett förnyadt be vis på det danska folkets slägtkärlek och till gitvenhet för Norden; då det en gång gällei allvarligare bevis, skall säkerligen ingenders af de tre skandinaviska nationerna brista sina så heligt afgifna löften. Mellan Sverige och Norge är spänningen utjemnad, och mar känner på båda sidorna varmt för Nordens sak På den forna grälsjukan har följt en stämning af ömsesidig aktning och ifver etter att undvika att såra, hvilken lofvar det bästa för framtiden, isynnerhet som de båda folken lärt närmare känna hvarandra, och sannolikt ej hödanefter skola låta ärelystna intrigörer inslunga splitets eldbrand emellan sig. Ett medel för folkens önskliga närmande ha vi uti sammanbindningen af deras kommunikationsleder, och den kraft, hvarmed man häri gripit verket an, bådar godt. Den ena jernvägssträckan etter den andra öppnas i de skandinaviska länderna, för att upphemta och kringsprida deras produkter, samt frammana näringsfliten och rikedomarne ur bergens dolda kamrar. Senast ha vi här, under jubel och liftvade at de gladaste förhoppningar, firat den stora fest, som höfdes Vestersaltets sammanvigning genom jernvägsringen med Austriasaltets, Birgers stad med Gotas borg. Folkets sinne är en gång väckt för nyttan af dessa kommunikationsleders utsträckning, och det skall fortfarande derät egna sina krafter. Men ärven här är försigtighet af nöden, och ett för våldsamt framrusande skulle möjligen kunna för hastigt framkalla en skadande reaktion. Frid och välsignelse råde för stundande lagar öfver Nordanlanden!