Göteborgsposten – 2 januari 1863, sida 1

— Och sedan, så istället för att hålla sig i köket, de en brasa ännu brann, hvilket ej är att förakta när det är si kallt om qvallarne som nu, begärde de att få supera i dei mörkaste och agnaste salen, och det föreföll mig cj helle riktigt klart. — Och hvilka voro de begge munkarne? frägadFrans? — js, om ni hade kunnat gissa det. Nå, när jag betjenar mina kunder, ty det gör jag alltid sjelf, emedan jag hvarken bar hustru eller kypare, ingen som kan befalla mig så anser jag det vara min skyldighet att uppmärksamt granska dem. Mr Grouillard slog sig utan krus ned på bänken, sid: vid sida med konungen, och dragande ned mössan på högrs örat började han: Sätt mössan på, min kapten, genera er icke för mig; jag är visserligen ende och absolute egaren af värdshuset Gyllne svärdet, men jag är ej stolt derföre. Näh! Vidare! — Vidare märkte jag att de åto utan att ens göra korstecknet, och tvärt emot den jemlikhet som deras ordens reglor stadgar, den ene alltid vördnadsfullt betjenande den andre, och då sade jag till mig sjelf att det var ändå mindre klart ! — M: Gouillard, ni steker mig vid sakta eld, sade Frans blickande strängt på källarvärden. Men denne fortsatte lugnt sin berättelse, utan att synas ens märka konungens afbrott.