Göteborgsposten – 27 december 1862, sida 2

chutz hus, derifrån Person, efter hustruns häktande ör, stöld d. 16 d:s, flyttat, hittat kläder, hvilka formom ades tillhöra Lotta A. Åtsoljd af Lindberg begaf fi ig P. på måndagsmorgonen till sin förra bostad, för tt förvissa sig om riktigheten af sin aning. Först geomsöktes den omnämnda vedboden, men der fanns inenting. Derpå sökle man på vinden öfver vindsramt. Ingenting observerades till en början, men Lindmärkte att en bräda låg högre än de öfriga, och så man uppbrutit denna gjordes den rysliga upptäck en af det stympade liket. Förfärade skyndade def stället, för att söka polis. Då de sedermera återvände hade liket med hjelp af det vidfästade snöret redan blifvit lyftadt upp ur sågspånet i mellanskäret, der det legat gömdt. Tillfragad, om han i sin bostad hade några eggjern, med hvilka mordet kunnat begås, upplyste han att han hade tvenne yxor, af hvilka den ena brukade ligga i vedboden och den andra begagnades af hustrun, men efter mordet försvunnit, utan att han visste hvari den tagit vägen. Ingendera af dessa yxor var skarpslipad. Han hade dessutom en rakknif, liggande i spegzelladan och en skarp s. k. bandknif liggande i en låda under sängen. Nagra blodspår i rummet hade han ej märkt då han hemkommit på söndagen efter den natt då mordet skulle ha begåtts. Golfvet var renskuradt, men hade fullkomligt hunnit att torka. Snickurearbetaren A. F. Lindberg hördes derefter. Han hade al hustrun hört, att man börjat fatta misstankar angående orsaken till Lottas försvinnande och derföre underrättat Persson. Hans berättelse öfverensstämde för öfrigt med Perssons i afseende på upptäckven af liket, och tillade han föröfrigt att han saval vid undersökningen i vedboden, som uppe på vindsrummets tak kännt en högst vidrig liklukt. Lindberg berättade dessutom, att han en lördagsafton begifvit sig till Perssons bostad. Då han gick uppför trappan till vinden hörde han något ljud inne i rummet. Det lät som om wan osver golivet derstädes släpat någonting. Da han kom fram till dörren var likväl nyckeln ur. Han knackade på, men det blef nu fullkomligt tyst i rummet. Ingen öppnade. Dagen derpå sökte han åter P., hvilken han då fann sofvande. Hustrun bad honom ej väcka maunen. Han blef af den förra bjuden på något slags likör. Under tiden märkte han en rad af torkade bloddroppar som sträckte sig från sängen och ungefär sju iots längd mot dörren. Han kunde likväl ej fullt säkert uppgifva om detta hände vid den tid som mordet skulle begatts. I veckan efter festiviteterna vid jernvägsinvigningen (d. v. 8. veckan efter mordet) hade Perssons hustru varit hemma hos Lindbergs och dervid berättat, att hon nu betalt hyran för tre eller fyra månader, men att mannen ej ännu skulle få veta om det. Dock skulle hon ej bo qvarihr. Schötz hus längre än till d. 15 november emedan hon vantritdes derstädes. Nagra dagar senare hade hon för makarne Lindberg visat en brun doffelytterrock, hvilken hon sade sig ha köpt och ämnade till julklapp åt mannen. Hustru Maria Lindberg berättade att hon hört berättelsen om kläderna at hustru Carlsson: Hennes uppgitter otverensstamde för öfrigt med mannens. Persson som nu åver inkallades sade sig ej ha sett de at Lindberg omtalade bloddropperna på goltvet. Bekrättade att hustrun köpt eller rättare sagdt från pantlanekontoret utlöst en doflelrock, ull hvilken hon köpt assistanssedeln. Det streck som varit bundet kring den döda kroppen då denna nutades, uknade dem honka haus hustru begagnade att nanga upp kläder på till torkuiug IIustru Carlsson, som sider såsom mångelska vid skeppsbrou, kände Loua A. at hvilken non kopt ett kludmugstyg. Loita bade dagen sf0re sw torsvinnande yurat ul heune: ,Jag ligger i så stora anarer med madam Persson, att Jag tror att Jag blir olycklig. Om jag ej svart får pengar af henur, maste jag derom ullsaga henues man. Hon igeukande de forevisade i aftradet uppuidtade kläderna såsom de hvilka Lotta A. i lifstiden burit. I Hol hade hon till den anklagade lauat en Kudde som varit stoppad med klutar. Då den anklagade sedermera häaktades sor stöld, vid hvilket ulliade hustru Carlsson var närvarande, medtog hon dynan uem. Varet Af, tvättad, men ieko fvety möärkeve på ucvsamma vlodHackar. Man oppnade dertore varet och taun klutarne som utgjorde stoppningen mycket blodiga. Hustru Carlsson berättade dessutom att då bon någon tid senare tvättat ät den anklagade, hade ett par näsdukar varit flackade med blod. Svörre delen af det öfriga linnet hade baft ett svart, underligt utseende och mycket elak lukt. Då hustru C. frågade den anklägade hvad som vore orsaken derull, lärer den anklagade svarat att hon haft kladerna i såplut. — Den anklagade uppgaf efter Lotta A:s försvinnande dels att man hade skäl att antaga det hon blifvit mördad af en karl från Mölndal, dels att några lösaktiga qvinnor i Masthugget måhända dödat henne. Slutligen sade hon sig ha fått veta att Lotta A. låge på kurhuset i Uddevalla. Pigan Carolina Olsson hos m:ll Ström på klubben Stugan berättade au då hon d. 15 d:s skulle tända upp eld i tvätthuset hade hon under den inmurade tvättpannan tunnit en sjal och en kjol och en kofta. Förvånad ötver att man lade dessa kläder på en dylik plats tog hon fram dem och lade den på en mur. Litet derefter kom hustru Persson ned si tvatthuset i ett ärende. Hon aflägsnade sig kor a deretfter, utan att Carolina Olsson gat akt på heune e Då Carolina om en liven stund skulle visa de funn: I kläderna för en annan piga som kom ned, voro de torsvunna, utan att bon märkt någon annan vara in : ne än hustru Persson. Några dagar senare återfun n e rr I e:i00003 A52 nos kläderna samt dessutom en Lotta A. tillhör duk i afträdet. Drängen Joh. Svensson, som varit närvarande di en bonde hvilken hemtade gödsel återfann kläderna samt hjelpt till att upptaga den döda aroppen, had intet al vigt att berätta. Guldsmeden Joh. Henr. Gödecke berättade at Lotta A. hyrt rum hos honom. Sedan en måna tillbaka hade hustru Persson ofta besökt Lotta A Då hr Gödecke hört att Lotta skulle gifvit sig i al tarer med den anklagade afrådde han henne ueri trån emedan han misstänkte att det var fråga or smuggleri. Lotta A. hade lemnat hustru Persso 75 rdr rmt for att derfore inforskritva kläder frå Eugland, samt ytterligare 30 rdr till tullafgifter. Nå gra kläder hördes likväl icke af, utan hustru Pers son narrade med diverse historier sitt stackars offel y (OM lördagen, eller samma dig hon troligen blef möt ng dad var Lotta A. hemma i sällskap med hustr