Vi erfara att vid anställd kemisk undersökning med innehållet i den mördades mage, har man ej funnit arsenik, men väl krita och kalk. Huru dessa ämnen ditkommit är ännu oförklarligt. Det sår som fauns i halsen på den mördade var fem tum långt. Kroppen hade förlorat nästan all sin blod. Målet uppsköts tills om tisdag. — En renommerad stortjuf och utlärd skurk vid namn Johan Alexander Larsson, i dagligtatal af sina bekanta kallad Sanders Larsson, återkom i november månad till Göteborg. Mycket talfor lofvade han högtidligt, då han inställde sig i poliskammaren, att allmanna säkerheten ej skulle ha något att befara at honom. Han fick derföre tillsvidare vara på fri fot. I början på denna månad var hans tid ute, han skulle då ha beredt sig laga försvar, vid äfventyr att eljest bli afsänd till krouoarbetskåren. Sander Larsson talade dock så vackert om sitt exemplariska uppförande, tramholl att han ej på tolf hela är varit fri någon jul och lofvade så hogtidligt att förbli samma moraliska person som han alltetter sitt frigifvande från Långholmen varit, att polismästaren bevektes och gat honom ytterligare anstånd för att bereda sig försvar till d. 8 nästk. januari. Sauder Larsson begagnade sig nu på töljande sätt af den ädla friheten. Då han i torsdags åtta dagar händelsevis utantor ångkoket sammanträffade med en arbetskarl från Falkoping vid namn Anders Petter Andersson, erbjöd han denne att köpa en guldring för 5 rdr. Anders Petter hade dock ej lust dertill men bjöd honom 1 rdr för smycket. Detta antog Sander Larsson, hvilken vid liqviden observerade att Andets Petter hade godt om penningar. Genast antog den forres uppforande en ytterst vanskaplig anstrykning mot Anders Petter, hviiken han bjod på toddy på krogen i Cafe Carusell.Derefter begafvo de sig uppåt Landsvåg gatan, bvarunder Sander Larsson uttryckte det stora nöje har skulle känna ötver att få introducera Anders Peuei nos några damer bland sina intimare bekanta. Anders Petter hade dock för många gånger varit i Go teborg för att låta locka sig at dessa tjusande utsigter, och atböjde törslaget. Då Anders Petter kort derefter ingick i en port, följde Sander etter hö nom och låtsade nu vara mycket drucken, så att har raglade inpå sin vän och dervid fubblade på han: kläder. sedan de kommit ut ur porten, aflagsnade sig Sander helt plötsligt utan att ens taga :arväl Anders Petter hade dock blitvit ledsen vid sällskapet, hvarfore han lät Sander löpa. När han hunnit vem till sitt qvarter fann han dock att han bhitvi bestulen på sin plånbok med inneliggande 227 rdr Han anmalde genast saken i polisen. Följande dag intann sig arbetaren Charles Lundgren och återlem vade den stulna p.ånboken jemte 160 rdr som ännt lago qvar. Han hade upphittat den i hörnet af lands vagsgatan och alleen. Orsaken hvarföre Sander Lars son ej kuipit dessa penningar, såväl som de öfrigvar den aw de lago i en mera undangömd ficka uvartore han, som ej föreställde sig att Anders Pet ter kunde ha mera än den rätt betydliga summar 67 rdr, som låg närmast till hands, utan vidare un sökning bortkastade plånboken, för att ej genom den I samma bli röjd. — Vid polistorhöret i tisdags 1ornekad dander Larssou helt och hället Anders Petters upp gitter, saval angående köpet af ringen, som planboks stölden, och torklarade att så långt itran, att bar loreslagit Anders Petter någon prom nad till frun timmer, denne tvärtom vore den som väckt ett sådan torslag. Hela historien vore uppdiktad af någon mo Sauder illasiunad person, hvilken begagnat Auder Petter såsom eti beklagligen allttor redoboget verk tyg i deuna nedriga konspiration. — Som tillräcklig; bevis mot Sander ej töretuunos blef målet ej remit teradt till radhusråtten, men då det å andra s.da var moraliskt säkert att han begått stolden, fick haj töreläggande att inom atta dagar från cellfangelse skaffa sig försvar. Detta är för gunstig herrn allde les detsamma som en dom på några års Bejour Carlsborg, så att tills vidare kan man vara lugn fö deune vadlige tjuf. — Upphittaren af penniugarn och hans kamrater skulle af mälseganden ersätta med 10 rdr. AAA — —