Göteborgsposten – 27 december 1862, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Ransakning hölls julastonen med för mord nisstankta hustrun Anna Brita Persson. Förhöret om hölls at Ullf. ponsmastaren, v. häradsbötding . F. Agrell, var utsau att börjas kl. 10 1. m. ocn örutfor ul kl. 15 på etternunddagen. Fangen var inställd fr n cellen och syntes kall och lugn. Vedau ännu förhöret men heunes man varade och unan änvu någon träga riktats till heune, blef hon ylötsligen så baltigt Mamående act hon måtte utiosas. Celliaugelsets lakare enerskickades och han torklarade sjukdomen vara de torelopande plasoran för en fortidig torlossning. hangen olet dertore aterford i cellldugelset, men forbovret tortsattes icke dess mindre med de tilskallade vittuena. Hvad al dessas berättelser Bom kan tjena till någon upplysning angående moruet meddesas bär nedan. Gasarbetaren Maguus Persson är sedan d. 16 Fistl. tebruari gtt med den anklagade, men hade redan några mwanader före giltermaet sammantij uat med henne. Han ar eldare vid gusverket och uppvages bvaraunan vecka nattend al sv arbete ocu Lvaranoan vecka på dagarue. Då hau halt nattarvete bar ban vanligen vrukat gå hem sedau deva slutat och sedermera hvilat our dagarne. Hvau betraffade hustrun hade hon många bekantskayer. Äldre och yngre qvinnor gjorde henue otta besok, och han kunde derbore ej uppgätva när den mordade — — vev uvsvat HaUJ uuemu. n — — — senare hade dock torut uppgitvit att bon otverenskommitmed en Marboflicka atv denna skulle på kredit lemna henne ett stycke våf, hvilket sedan skulle månadsvis betalas. Torsdagen den 30 oktober var första gången han i sitt hem säg Loeta Andreasdotter. Han talade då ej med henne. Det var hans vecka att arbeta om nätterna och han gick derföre hemitrån kl. 3,6 på aftonen. Som han således ej var hemma på natten visste han ej om Lotta Andreasdotter legat der då, men när han på morgonen kom hem fanns hon icke der. Fram på dagen ätervånde hon likväl och han talade dä med henne. Han såg att hon bade penningar i sin portmonnä, men vet ej huru mycket. Hon klagade otver illamående och qväljningar. Följande natt, eller natten till d. 1 November hade Lotta A. legat i hans bostad, ty då han på morgonen kom hem lag hon ännu afklädd i sängen. Hans hustru satt uppe och kokade kafle, hvarat han sedermera drack. Hustrun och Lotta A. hade elter hvad han villo erinra sig druckit förut. Äfven nu klagade den senare ötver illamående och uppkastuingar. Persson hörde sin hustru och Lotta A. tala om att de skulle hemta penningar tor saker som skulle ha kommit trån Eugland och för hvilka de ännu ej fått betalt. Persson tormodade att de menade det sakerna blitvit turendrajede, men som han ej brukade lägga sig i hustruns affärer, fästade han sig ej mycket vid hvad de sade. Klockan. emellan sju och åtta på lordagsmorgonrn gingo alla tre ut, Persson för aw kopa ved och hustrun för köpa något matvaror. De skildes sedermera åt men då han sedan kl. 10 f. m. hemkom, voro bada qvinuvorna åter hemma. Han som var trott elter nattvaket gick och lade sig, men Lotta A. och hans hustru begalvo sig åter uv När de sedermera återkommo kokade hustrun kafse, och såväl denna som Lotta deucko deraf. Lotta A. mådde likväl fortfarande illa. Han tragade ej hustrun hvad slags affärer hon bade med Lotta, ty han visste att ban etter vanligheten skulle få en lögn till svar. På lördags ettermiddag, medan hustrun var ute ur rummet, yttrade Lotia A. till honom: Jag undrar om madam Person ämnar att lemna mig mina penningar. Jag har mycket att tordra. Harpa svarade Persson att han ej visste det, ty han kunde aldrig få någon sanning at henne. Nar Persson sedermera på aftonen gick vill sitt arbete i gasverket, var Lotta A. qvar hos hustrun. böljande morgon (d. 2 Nov.) återvände han som vanligt och Lotta var nu borta. Han frågade hustrun, som satt på en pall framför kakelugnen och kokade kaffe om hon satt nägra penningar sedan. Hustrun visade honom då 36 rdr i siltver och småsedlar. Då han ytterligare frågade hustrun hvar denna skildes från Lotta, svarade hon: Pa långa bron. Hon reste öfver till Lindholmen för att bemta eller utbetala penningar. För öfrigt hade hustrun yttrat, att hon ej vore skyldig Lotta några penningar, utom hvad de gemensamt skulle uppbära för de från Eogland komna kläderna. Han frågade sedermera ej hvart Lotta blifvit af. Hela söndagen hade Persson varit inne och hans hustru likaså. Något ovanligt i hennes sätt hade han icke märkt. Det första spår han sedermera såg efter Lotta A. var en sjal, hvilken han hittade i en vedbod belägen på vinden midt emot det vindsrum, som i bagaremästare Schötz hus beboddes af makarne Persson. Sjalen Jåg nedkastad bland veden. P. frågade då hustrun om ej detta vore Lotta A:s sjal. Hustrun svarade nekapde samt tillade att sjalen tillhörde en annan marboflicka samt att han borde akta sig för den emedan den vore full af ohyra. P. hade emellertid lagt upp sjalen på en skorstenspipa som gick genom kontoret, men då han följande dag såg efter den, var den försvunnen. Han frågade då efter den och hustrun svarade dervid att hon lagt den i blöt bland en mängd samla kläder. De första misstankar Persson fattade om att hans hustru begått mord på Lotta A. väcktes, då en bekant till honom, snickaregesällen Lindbe-g för honom sistl. söndag berättade att man i bagaremästare