Göteborgsposten – 19 december 1862, sida 1

som ej vinnes, utan genom verklig krigs tjenst. De för Sverige vigtiga händelserna 1809 genom hvilka hela våre statsekick ombildades i konstitutionel riktning, betraktade just Platen såsom lämpliga tor omorganisering äfven al sorsvarsverket. Det är kanske endast nu, vid tillfallet af en ny konstitutions upprattande, som vi kunna stadga en stor princip will taderneslandets varun, sade Platen mud sanning, ty då stora verk äro i gång, urbeta älven stora kratter och mojligen skulle äfven härvid en analogi kunna uppdragas med 1862 —15863 arena riksuag. För ofrigt arbetade Placen tör ordnandet af ett cendtlförsvar med en skärgårdflotta på utkanterua, bvilken genom våra vattendrag dessutom skulle kunna medverka till den i landet framträngande fiendens hejdande. v. Platen var ätven skandinav och en bland dem som mest verkade lör unionens uppractande och ordnande mellan Sverge och Norge. Han bekände offentligt, att han i denna törening säg grundvilkoret för Nordens pånyttfödelse och blomstring. Kortligen ingen at de stora idcer, hvilka nu börjat utgöra hela folkets egendom och genomtränga dettas foreställningssätt, var för Platen trämmande. Tvärtom utgjorde de hans älsklingsideer. I sin pätöljande teckning af general Sandels hejdades den ädle fortattaren och döden Lvang honom ned på den sjukbädd, der han skulle sjelt utkämpa den sista striden. Denna teckning är derfore fragmentarisk. Skidringen at Ihore Petre är at intresse lör dem, som vilja se in i handelserna under 30och 40-talens riksdagar, å hvilka den Ujertve, svensk-hjertade opposmonsmannen med allan hord kraft och otortåckthet utkämpade sina duster med en småakug och i grunden reakuonärt sinnad eller en tvehogsen regering. Sarskildt torde vi fästa läsarens uppmärksamhet vid Thore Petres kamp för åstadkommandetaf en orandring i representationen, liksom han äfven var den som, då ett kongl. förslag, utan att vara ärligt menadt och understodt, framkom, .8log whjält dets rumma, amedan det ej motsvarade tidens fordringar och icke kunde beordra nationens väl Framstallningen är edig och rik på anekdoter från dessa för bolte alltid stormupptyllda dagar. Öfver teckningen af konstnaren Emil Roberg ligger en varme och ett poetiskt skimner, som göra densamma högst itlldragande, på samma, gång vi sufta en iörtrolgare och sann bekantskap med den anspråkslose mälaens enkla men at alla, som kommo honom nära, högaktade karakter.