Göteborgsposten – 18 december 1862, sida 1

ligt ansvar utfärda lyening till äktenskap fo mosaisk trosbekännare. Doktor Forssell, sot säger sig tro att ett afslag å förslaget ej stå att vinna, hemställer att förslagets 2 8 mått återremitteras för att ändras i den syftning att utfärdandet af kungörelse om tillamnadt äk tenskap mellan jude och kristen äfvensom an vvaret för en sådan kungörelses laglighet mått åläggas samma myndigaeter, hvilka enligt for slagets 3 Y ega att taga befattning med för bindelsens lagliga afslutande; 3:0 doktor Björ ling, som yrkat att förslaget måtte förkasta: dels från den kristliga statens och den kristn: kyrkans ståndpunkt och dels för förslaget: stora formela brister, bland hvilka reservan ten anser den såsom den största, att ingen. ting finnes stadgadt huru skall tillgå vid upp: lösningen af en dylik förening, ty meningen kan väl ej vara att kyrkan skali tvingas att upplösa en förening, som den ej genom vigsel afslutat — ensamt denna brist vore tillräcklig att föranleda ett afslag å sorslaget. — Biskop Bring har naturligtvis måst protestera mot förslaget för att skydda sitt s. k. samhällssamvete, en uppfinning som biskopen gjorde för några få år sedan och å hvilken han då fick patenträttighet, under jag vet ej huru många år hos — Kollegium, som väl I likhet med vårt Kommerskollegium måst i slutet af patentbrefvet förklara att det ej kan garantera för aw uppfinningen är ny eller kan med fördel användas. — Det nu irågavarande Lagutskottets betänkande förekommer till afgörande hos de tre andra stånden om onsdag — ni kan väl redan på thorsdagsmorgonen för era läsare redogöra för utI gången). Ett annat förslag som ej heller är utan sin lilla vigt i flera hänseenden är klockaren Rosenbergs om beredande af bättre utrymme och beqvämlighet åt tidningarnes referenter på de resp. ståndens läktare. Inom stånden är man ytterst noggrann att lå forhandlingarne omsorgsfullt ätergifna i tidningarne, som dagligen uppvaktas af ståndsledamöter, som vilja ha sina yttranden af en eller annan anledning justerade, isynnerhet sådana medlemmar som äro litet rädda för sina resp. kommittenter. Men hvad har man väl gjort för att bereda tidningarne tillfälle att kunna redogöra för förhandlingarne? Jo, ingenting — adeln dock undantagen, ty den har åtmnstone låtit hyfla ett 4 alnar långt bräde som fastspikats i läktarens kanthvarjemte 3 bläckhorn insänkts i samma kant — som sagdt det ar dock något. I de andra stånden tå reterenterne hålla tillgodo med den 6 tum breda läktarekanten, å hvilken de med blyertspenna så uppteckna de ofta ganska betydelsefulla tal som sedan spridas ofver hela landet. Eu annat item är att vid vigtigare trägor iillströmmar en ofantlig monniskomassa, bestående af väl och illa klädda personer, som äro nog oforsynta att rent af lägga sig att hvilpå referentens axlar, tacka Gud att de icke, liksom det hände Calle Wallin i denna ställning, börja äta knäckebrödssmörgås. Och tänk er hvilken värme som skall uppstå 1 detta bås — denna 8. k. laktaro förtjenar sanverligen ej annat namn — fullproppadi med menniskor och placeradt tätt under taket, tänk er då vidare — såsom i borgareståndet är fallet — öfre delen af en osande varm kolossal kakelugn som tvärt igenom läktaren går upp till taket och framför denna placerade de stackars tidningsreserenterne, som från kl. 6 e. m. till 11—12 på natten måste sitta der uppmärksamt lyssnande och upptecknande de ord de kunna uppsnappa från en mängd lågmälda talare, som alla vända dem ryggen till — och Ni kan lätt inse att en förändring i detta hänseende är nyttig. Bon destandets laktare är dock jemförelsovis bäst, ty från denna ser man största delen af ständets medlemmar i ansigtet och hör således ganska bra hvad de ha att säga, men i presteståndet ser man bara H.H. Erkebiskopens glada sysionomi, annars idel avarta ryggar, hvita halsdukar — och månsken sedan! ( Det finnes få personer här i Stockholm som ha gjort så mycket som det heter och!: dock ej lyckats vinna det allra minsta vedermäle af kongl. nåd, som stadsmajoren och ; grosshandlaren Schalin. Hr Schalin har nu under en mängd at år gått på och skänkt den 1 ena 500eller 1000-riksdalerssedlen efter den andra till välgörande ändamål, han har varit! I l r 0 1 1 i öfverhopad af kommunala uppdrag af alla slag, han har exercerat borgerskapets infanteri så att svetten lackat af honom, han har varit prdförande och är ännu i en mängd ordensällskaper der han varit mycket grannare in någonsin prins Oscar eller prins Angust, ran har vid mångtaliga tillfällen ådagalagt sitt s i nnerliga dovouement för royauten — men, II utransakliga ödets skickelse! detta allt oak-s adt har inte så mycket som en liten vasa-Jo tjerna en gång velat fastna i knapphålet — Ih an har icke ens haft så mycken tur att hanl ått den af misstag en gång, såsom det un-d