Göteborgsposten – 18 december 1862, sida 1

? s Ä sderstundom händt! Huru förklara allt detta Finnes någonting dylikt ha inträffat i Göte borg — det är knappast troligt. Man lär dock ha en förklariny på detta oerhörda tenomen, en förklaring som dock låter bra egoistisk. En viss hög någon lärer nemligen sagt, då hr Schalin en gång föreslogs till riddare af Wasen: Ja, men då slutar han ju att ge bort penningar, jag tror vi dröjer än så länge. Och dröjt har det med besked, men nu anser man bestämdt att hr Sehalin omöjligen kan undgå att på Carla-dagen få sin så eftersträfvade stjerna, så vida det icke nu igen skulle heta: jag tror vi drojer än så länge. På det viset skulle hr Schalin bara bli den välgörande hr Schalm, men icke Wasariddaren hr Schalin — det tycks dock vara htet obilligt! Det är någonting högst ovanligt hos oss att få se eller höra engelska artister. — Ly: dia Thompson dansade här för några år sedan och gjorde forore, men några violinspelande engelsmän ha vi ej förr hört på kgl. scenen. Maa skulle ha trott att ensamt detta ovanliga engelska factum skulle draga folk i massa till teatern för att höra dessa båda brr Alfred och Henry Holmes, som medförde så ampla loford, men nej — knappast halft hus hafva de förskaffat kgl. teatern för sina betingade 400 rdr pr afton och i morgon spela de för tredje och sista gången. Det tycks som publiken ville spara sina krafter och kassor, sedan den fått höra att Mindre teatern förskaffat sig den lille 11-årige harpisten Franz Pouita, som förtjusat hela Köpenhamn med sitt harpspel och sitt sota utseende. Något som är ganska betecknande tör Mindre teatern är att den i dag på blanka söndagen ger två nya pjeser Balen på slottet Ellerbrunn af Carl Blum, en gammal tysk komedi, som för närvarande spelas på Friedrich-Wilhelmsstadt-teatern i Berlin och I hvilken skådespelerskan Friederike Gostman numera baronessan Niemann-Seebach) firar öon af sina triumler, samt Enkans man af Dumas pere, hviiket stycke i dagarne gifvita vå Theätre Francais. I veckan således börar hr Stjernström, om allt går väl, få en påninnelse om Nerudaperioden. Vi ha ej här varit så lyckliga att ha fått sågot slädföre som hört till det klingande laget; en och annan har visserligen vågat ig ut i släde, men blifvit begapad som ett inderdjur och i dag är föret så utslipadt art let är blåsvart. Walfrid.