Göteborgsposten – 18 december 1862, sida 1

hvilka utskottet, lika med Kongl. Maj:t med gifver icke vara önskvärda.Och det är blott detta — eller att des sa äktenskap, liksom blandade äktenskap i all mänhet icke äro att önska — som de i öfrig sinom högvördiga presteståndet mot förslage framställda anmärkningar synes ådagalägga Att makar icke bekänna samma religion, äl onekligen ett beklagligt förhållande, icke minst för de konflikter i afseende å barnens uppfostran, som deraf kunna framkallas. Men mo: saismens karakter, sådan den af våra dagars historia är vitsordad och enligt hvilken densamma städse utmärkt sig för frihet från proselytmakeri och aktning för andra religiösa öfvertygelser, gifver icke någon skälig anledning att befara, det sådana konflikter skulle Ynnarare uppstå i dessa äktenskap än i dem, somw ingås t. ex. emellan latheraner och katoliker. — Men om ock på de at utskottet nu sanforda skäl — hvartill kunde läggas att dessa slags äktenskap redan nu kunna uppkomma om af två judiska makar den ena ötvergår till kristendomen — något hinder ur princibiel synpunkt icke kan anses förefinnas emot det i förslagets 1 F uttalade medgifvande, såterstär dock att tillse, huruvida ett sådant medgifvande nu är af omständigheterna påkalladt. I motsats mot hvad d:r Rundgren antagit, finner utskottet de af Kongl. Maj:t åberopade skål ganska starka och talande. Ty det gäller här att uppställa ett skyddsvärn för den allmänna sedligheten — att söka förvandla det konkubinat, som, enligt vår allmänna lags stadganden, kan på vissa vilkor grundlägga samijjrättigheter, till ett lagbundet äktenskap — att skänka de barn, som af ett sådant konkubinat kunde födas, det stärkande inflytandet af ett ordnadt tannljlif. Behofvet häraf, om det ock hittills endast undantagsvis gifvit sig tillkänna, synes utskottet vara ett bland de starkare skäl, som kunna för en ny lag anföras. Och, enligt hvad utskottet inhemtat, lära flera sådana äktenskap, fastän ingångna i främmande land, redan nu hos oss existera. Olika tavkar kuona måhända uppstå om rättsverkningarne inför svensk lag at dessa äktenskap; men blotta tillvaron af desamma utmärker dock ett behof af friare lagstiftning i amnet. I afseende å forslagets detaljer eller frågorna om lysningen, om formen för äktenskapets fullbordande samt om den religion, hvari barn bör uppfostras tår utskottet hänvisa till de motioner, som äro anförda i det vid den nåd. propositionen fogade Statsrådsprotokoll. Det genom 3 5 töreskrilna e. k. civila äktenskapet år visserligen en i vår lagstiftning hittills okänd institution; men denna form för ingående af ifrågavarande slags äktenskap synes Utskottet vara en så girven följd af tilllåtelsen till samma äktenskap, aut någon tvekan derutinnan ej torde uppstå. Au uppdraga förrättandet af vigsel i dessa fall åt svenska kyrkans presterskap vore, såsom justitie-statsministern ock yttrat, en tvängeägärd, som ej synes berätugad. En sådan vigsel skulle nemhgen aldrig kunna blifve en kriolligt religiös akt, huru man än förändrade vigseltormularet: den bletve alltid en crocl handling, en borgerlig embetsåtgard och i sädant fall torde ej finnas något skäl, hvarför presterskapet snarare än en civil myndighet borde dermed belastas. Slutligen anser sig Utskottet böra tillkännagifva, att det icke undgått Utskottets uppmärksamhet, det förslaget icke innehåller nägra bestämmelser, huru förfaras bör vid skilnad i ifrågavarande äktenskap, hvaraf synes folja, att de i allmän lag för sådana fall gifna föreskrifter jemväl här böra iakttagas. Men om ock några af dessa föreskritter, såsom ifråga om varning för oenighet i åktenskap och skiljobrefs utsärdande af svenskt domkapitel, må för ifrågavarande fall synas mindre egentliga, så förefinnes dock samma oegentlighet i afseende å de äktenskap, hvarom förmales i den af rikets senast församlade ständer beslutade och af K. M. d. 23 okt. 1860 utfärdade förordning angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning. Ochss Utskottet har ansett konseqvensen i lagstist-o ningen fordra att de förändrade stadganden, d som må finnas för omförmälde fall nödiga,2 icke annorlunda än i ett sammanhang medde-su e a 0 h a las. Till en sådan vidsträcktare omarbetning af ifrågavarande lagstiftning saknar dock Ut-: skottet för närvarande grundlagsenlig anledning; och får Utskottet, på grund af hvad nu blitvit anfördt, vördsamt tillstyrka bifall till: Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition. 0 Emot detta Utskottets ullstyrkande hafva reserverat sig: 1:o biskopen Bring, förnämli s a gast på grund af den i förslaget liggande moth sägelse, att detsamma å ena sidan, genom ir borttagande af vigseln, erkänner de föreslagna so iktenskapen kunna af kyrkan skäligen ogillas, t: men likväl å andra sidan, genom en äfven inör kyrkan gällande och i kyrkans namn föb. retagen lagstiftning, vill legalisera dem; 2:o lå loktor Forsell, som instämt med biskop Bring,