Göteborgsposten – 16 december 1862, sida 1

OR RR WW-W — Å) I:sta klassen: Ben och lumpor; B) 2:dra klassen: Jern, koppar, malm, q v. 8. artiklar, hvilka man i bergshandteringen intresse anser sig böra qvarhålla inom lan det ; C) å:lje klassen: Trävaror, hvilkas utför sel man soker förbindra för att skydda ung skogen, Hvad angår artiklarne Ben och Lumpor, erinrar hr Malmsten, att de för utarbetand af lörslag till ny tulltaxa atsedde komitorad 1 silt utlåtande at d 3 Maj 1856 ansåg dessa artiklar böra vara vid uttörsel tria hvilken punkt sedan blef af K. M:t i en pro position till ständerna godkänd, hutvudsakli gen derföre att hvarje utförseltull å dess: varor träffar just den aldra fatugaste oel unnst arbetsföra samhällsklassen, som syssel sätter sig med uppsawlandet af ben och lam por. Med denna de fatugas skada kan e Jemtöras vinsten for jordbruket och pappers ullverkningen. Jern, Koppar och Malm. Uttorseltullen ä dessa artiklar anser statsrådet Malmsten vara otidsenlig, uppkommen ur den förr gällande grundsatsen, alt hvarje land borde 1 mojligaste måtto genom eget arbete iörädia sina uaturprodukter. Man för: bjöd utförsel af jernmalm och söker ännu lägga hinder i vägen för densamma, på det at tackjernstillverkaren må få köpa malmen till bättre pris, och denne fär 1 sin ordning icke till utlandet fritt försälja sitt tackjern, på det alt samma fördel äfven må beredas stångjernstillverkaren, i at-eende på denna för honom nödvändiga råvara; härigenom har uppkommit, att malmbrytningen och tackjernsullverkningen i Sverige måst nästan inskränka sig till hvad som för stängjernsoch stålförädlingen varit behösligt. Uader ären 1854 —1859 ökade sig vålunda malmbrytuingen och tackjernstillverkningen ej mer än 39 proc. af hvad de utgjorde 1840—1844, eller ungelär samma proc. som tillokningen i stångjernstillverkningen under samma ud. Europas hela lackjernstillverkning deremot har från 1840 okat sig med ej unndre än 125 proc., hvaraf synes i hvilken ringa mån Sverige tillgodogjort sig sina naturuga ullgångar. — Något skydd för tackjernet torde ej behofvas, sedan den s. k. Bessemerska metoden börjat införas, ovilken afser att direkte ur malmen frambringa den förädlade produkten, hvarföre allt hr Malmsten ansåg uttörseltullafgisterna å jern och malm böra genast borttagas, hiksom å kopparn, i-ynnerhet som rå och garad koppar samt kopparplåt är vid införsel tullfri. I Trävaror. Tullatgifterna å måummer, sör skyddandet af ung-kog, ansåg hr Malmsten ej mot svara sitt afsedda ändamål, hvilket han trodde bäst kunna vinnas genom införande af skogsafverkning på kortare cirkulationstid; deck tycktes hr statsrådet förmena, att vården af skog bör lemnas ät egares fria skön och att en ordnad och god skogshushållning bäst vinnes genom det allmänna tänkesättets sjelfuppsattning af fördelarne och nödvändigheten deraf, betingad genom skogarnes högre värde tillfölje af deras lifligare omsättning, Hr statsrådet ansåg äfven, att genom utförselstullens upphäfvande skulle en del betungande kontroller försvinna. Utförseln skule då ej längre behötva inskränkas till hamnar, som ega ständig tullbevakning, eller till namnar, der generaltullatyrelsen förordnar särskild kontrollant, hvars resekostnad och trak-x amente betalas af godsegaren. Det skulle tå en hvar fritt, att då frå; hvarje hamn i iket utskeppa svenska alster och tillverkuinR d0i.lP