Göteborgsposten – 12 december 1862, sida 1

Och med Frans I:ste i spetsen tågade alla med buller och bång åter in i salen. X. Kaminen. Den sanslösa Clotilda hade blifvit buren in i ett af de linre rummen i slottet. Det var en med dyrbara tapeter, I mattor och skulpturarbeten prydd stor åttakantig sal. Höga I venetianska speglar återspeglade den i rummet utvecklade lyxen, och den ena sidan intogs af en präktig marmorkamin, ett verkligt mästerverk, hvars eldstad var fylld med oranger, lagerträd och myrtnar. I den minst belysta delen af rummet hvilade Clotilda på en hvilosäng, med hufvudet stödt emot röda guldfransade sammetskuddar, och hennes slamtande andedrägt förrådde ännu den ångest hon så nyligen utstått. Rundtomkring henne voro damerna af la petite bande grupperade och tycktes täfla i att slösa sina tillgjorda omsorger på den unga okända. Mille Cecile de Fiefville stod i spetsen för den vackra sqvadronen. — Mina damer, sade hon till sina kamrater, glömmen icke att det är konungeus protegse som vi fått i uppdrag att vårda. Clotilda slog upp sina ögon och ämnade i sin förvåning framställa en fråga till de omgifvande unga qvinnorna.