Göteborgsposten – 9 december 1862, sida 2

— Sire, allt är färdigt, sade slottsherren, jag han förskaffa Ers majestät nöjet af en jagt, utan att behöfva gå utom detta slott, ej ens utom denna sal. — Ämnar ni låta oss skjuta kaniner från fönstren ? fr rådade Bonnivet leende. — Jag har något bättre att erbjuda genmälde mr de Montchenu med belätet leende. — Hvad är det då? frågade konungen. — Ett högdjur som mina män för tre dagar sen fångat i mina skogar. — Jag slår vad att det år en hjort, afbröt Bonnivet äannu en gång. — Om det vore så, sade konungen, så skulle jag atst från jagten. Att på en innestängd gård mörda ett stackars värnlöst djur, som ser med bönfallande ögon på en, nej, det skulle vara ett slagteri. Ett gillande sorl höjde sig vid dessa konungens ord. — Sire, sade grefven, på förhand stolt öfver den öfverraskning jag beredt min herre, er, som anser en vargjagt vara ett blott tidsfördrif, som anser en batalj ej vara annat än en tornering, er skulle jag våga att erbjuda nöjet att döda en förskrämd dofhjort? Det djur som jag har i förvar i en af slottsgrafvrana har både år och styrka att försvara sig; det har fyrdubbla betar. (Forts.)