Göteborgsposten – 9 december 1862, sida 2

1) Man skulle kunna låta det nuvarande, obehagliga och med faror törenade tillståndet fortfara, tills det slutar med en våldsam explosion. 2) Man skulle kunna antaga en gemensam författning, i hvilken det tyska elementet skulle hafva mera vigt, än det blotta capita-antalet gifver det. 3) Man skulle kunna söndra Slesvig i två delar, af hvilka den ena vore tysk och nära förenades med Holstein, den andra blefve dansk och intörlifvades med Danmark. 4) Man skulle kunna antaga en plan på den af mig föreslagna basis. I stället för att söka forsona Danmark och Tyskland med hvarandra, framlägger grefve Russell, synbarligen i lättsinnig obekantskap med tvistens egentliga natur, nya utgångspunkter för anspråks väckande af Tyskland mot Danmark, af hvilka det förra nog skall veta alt begagna sig. Den sista punkten har Danmark kategoriskt afslaget, — genom framhållande af de trenne forsta vill Russell således väcka ny diskussion, i hvilken väl Slesvigs delning, hvarpå hrarken Danmark eller det öfriga Norden för sitt sjelfbestånd kunna ingå, skall vara den afsedda hutvudfrågan. Den ädle grefven torde hår påminnas om det af honom antagligen förgätna förhållandet, att Tyskland skall, genom Slesvigs delning, komma i ostörd besiltning af Kiel till örlogshamn. Preussens inträde i sjö-stormakternas leder skulle härigenom åstadkommas. Men härmed sammanhänga så många vigtiga frågor för hela Nordens sjelfbestånd och annat, att grefve Russells nonchalanta framhållande at denna lösningsutväg, minst sagdt, kan anses obetånksam, om ej emot Norden fientlig. Det skulle i sanning vara glädjande att få veta, om h. ex. grefve Manderström kan låta äfven denna vote passera utan protest. Sverige får ej i detta afseende vara en nolla. Prins Oscar och Grekland. I tidningen PEurope, förr Journal de Francfort, läses under d. 3 d:s följande: Provisoriska regeringen i Athen har under senare dagarne inledt underhandlingar med hofvet i Stockholm angående prins Oscars eventuela val till Greklands tron. Då detta senare land ej har någon minister plenipotentiaire hos svenska regeringen, har grekiske konsuln framfört detta uppdrag. Konsuln. har tilltölje deraf haft flera sammankomster med utrikesministern grefve Manderström. Engelska ministern i Stockholm har varmt understödt grekiska regeringens anbud. Men prins Oscar har, efter öfverenskommelse med sin broder Carl XV, formligen afböjt äran att se sig framförd som kandidat, under önskan, att hans namn ej skulle synas på någon af de listor, som cirkulera härom i Grekland och utlandet. Sveriges metallexport. Efter en jemförelse mellan Stockholms och Göteborgs metaliexport till d. 1 Nov. detta år, yttrar Dagligt Allehanda: Märkvärdigs nog är Göteborgs export till England i år lika stor som 1860; men 170,000 etr större än förl. år. Då man betänker den tryckta ställning i hvilken alla slags varor och alla europeiska marknader sig i år befunnit, och huru alla affärer och all företagsamhet legat nerc, måste man anse vår metallexport i år ganska stor, och snarare förvånas öfver huru den har kunnat blifvit så betydlig. Vi vilja gerna med tystnad förbigå de orsaker och väl beräknade åtgärder, som framkallat tockholms under dessa handelstörhållanden så betydliexport; vi hafva derför i dag endest framhållit de akta som af ingen gerna kunna förnekas, huru olika än åsigterna må vara om hvad som framkallat dem. Ty i synnerhet Stockholms skeppning måste i år anses såsom mycket stor och större än någon i maj och juni kunde beräkna den, synnerligast när man betänkte Göteborgs pris, jemte de lockande fördelar dess läge erbjuder åt de utländska köparne. Men denna skeppning, äfvensom de troligen mycket minskade vågbehållningarne vid skeppningens slut, ingifva goda förhoppningar för nästa års jernaffärer, ehuru Stockholm visst icke då mera kan påräkna ens någon skeppning på Ostindien, hvilken i år till en icke obetydlig del ersatt den amerikanska. — Ty det ser verkligen ut som skulle de engelska och indiska hus, som spekulerat på dessa marknader, komma att göra mindre goda affärer, om man får döma af de rapporter som från dessa trakter under den senaste tiden anländt. Men böra och skola derför jernprisen för nästa år höjas? Och bör såsom skeppningsaffärerna nu synas komma att fördela sig emellan dessa begge städer, Stockholm såsom hittills under loppet at mars taga initiativet för prisbestämningen och förbinda sig till ett skeppningspris som, grundande sig oftast på illusoriska förhoppningar, sedermera befinnes icke ega det ringaste stöd hvarken i de utländska ma erna eller, hvad som för Stockholms skeppning vore ännu olyckligare, i Göteborgs exportörers åsigter, i desses hvilkas export nu står fullkomligt jemlikt med Stockholms och nästa år troligen öfverstiger densamma, och efter hvars pris Stockholm numera borde lämpa sitt? Denna fråga, likasom den, om icke Stockholms jern hädanefter liksom hvarje annan vara bör få gå och gälla hvad det i marknaden kan gälla, och om icke en hvar opåtaldt borde få sälja sitt jern till det pris som för ögonblicket bäst öfverensstämmer med hans interessen — dessa frågor tåla nog att noga begrundas, innan de genom handling faktiskt besvaras; ty om icke alla tecken bedraga, så bereder sig Göteborg med allvar och kraft nästa år nå on ctar matausnart