Göteborgsposten – 9 december 1862, sida 1

senare punkter en ganska liten samfärdse segde rum, utan högre upp i landet, der vid större trafik är att päräkna. Sammanbindnings banans nödvändighet framhölls derefter af h N. U. Nordenfelt, ehuru han dock aasåg, at med dess byggande kunde for det närva rande anstå. — Frih. 4. C. Raab och tril Hugo Hamilton motsatte sig helt och håll. sammanbindningsbanan, den förre på den grun att Stockholmsboarne sjelfve ej skulle ouskden, den senare derfore att denna bana, on ock möjligen nyttig för Stockholm, dock skull vara skadlig för landet. — Med anledning a frih. A. C. Raabs vid ett töregående plenun hafda ylttrande, att Norra banans byggande borde ofverlemnas åt den enskilda företag samheten och understödjas, ifall den byggde: smalspårig, yttrade sig grefve Cronstedt och hi Nordenfelt. Den förre framlade några kalky. ler, för att ådagalagga, att det på länga di stanser vore fördelakugast att använda stora tåg, drifna af mycket kraftiga lokomotiver Men som lokomotuver at detta slag nödvändigt mäste vara tunga, och som för användningen at tunga lokomotiver sordrades bredspåriga banor, motsatte sig tal. på det bestämdaste byggandet af smalspåriga banor. Han ansåg dem olämpliga äfven derföre, att då man redan har en del bredspåriga banor, skulle de föranleda många omlastningar, anförande han som exempel, att om norra och nordvestra banorna byggdes smalspåriga, skulle gods slrån Gefle till Kristiania behofva omlastas tyra gänger. Tal. åberopade vidare de praktiska engelsmännens exempel, som öfverallt ha bredspåriga banor. — Frih. Raab invände, av de varit praktiska nog, au ej bygga några jernvägar alls i de skotska högländerna, samt att man ej finge jemföra vårt vidsträckta, sparsamt befolkade land med ett annat, som egde mångdubbelt så stor befolkning på en flera gånger mindre areal. 300,000 rdr mindre i anlaggningskostnad pr mil skulle för landet blifva en osanthg besparing och tillåta oes att bygga ofantligt mycker längre sträckor jernvägar, — hapt. Nordenfelt bestred på det högsta, att någon så betydlig besparing i anläggning åstadkommes af de smalspåriga banorna, och visade genom detaljerade uppgitter, att besparingen i sjelfva byggandet uppgick till högst 30,000 rdr pr mil. But bevis, att man i allmänhet ansett den större spårvidden erforlig, ansåg tal, ligga deri, att af öfver 10,000 mil jernvägar, som finnas i verlden, blott några 10-tal mil äro smalspåriga. Till sist kom ätven norra stambanan på tal, med anledning af en motion, att den skulle läggas i sådan riktning, att den kunde så långt som möjligt blifva gemensam för en bana rakt till Upsala och en bana ull Westmanland. Denna tanke understöddes at hr Nordenfelt, som förklarade sig hafva blifvit öfvertygad, att Norrland å ena samt Westmanland och Dalarne å andra sidan aldrig ilängden kunna sinaa sig tillfredsställda med en bana. Vid samma plenum föredrogs äfven hr Stjernsvärds bekanta motion om inskränkning för tidningsreferenter att närvara å riddarhusets läktare. Motionen afslogs, sedan hr v. Francken anmodat hr S. att ätertaga densamma, hvilket han likväl vägrade, och frih. Tersmeden yrkat dess afslående såsom onödig ocn onyttig. Plenum d. 6 November. (Förmiddagen) Ridderskapet och Adeln. Enligt hvad förut var beslutadt, företogs i detta plenum till asgörande Konstitutions-utskottets från föregående riksdag hvilande förslag till andringar i grundlagen. Vid föredragningen af första punkten, innehållande föreskrift att Konungen eger ingå afhandlingar med främmande makter, sedan utrikes statsministern och en annan statsrådsledamot blifvit deröfver hörda,)