rande i kommunalstämman: v. häradsh. J. N. Dahlström, till v. ordf. segelsömmaren M. F. Leffler. För kommunalnämnden valdes: till ordförande v. häradsh. J. N. Dablström, till v. oraf. direktör J. N. Söderling; till ledamöter varfsegaren A. Landgren, kapten J. T. Strömberg, repslagaren OC. Ahmansson, kapten D. L. Ohlson och kapt. H. B. Schitz; till dessas suppleanter handl:ne C. A. Borgström och J. A. Helgesson, skeppsmäklaren C. F. Höglund j:r och inspektoren J. Gyberg; samt till kommunalsallmäktige major J. F. Flach, prosten C. S. Lindskog, rektor C. F. Winkrans, tullförvaltare O. Rydholm, handl:ne J. W. Lilieqnist och G. F. Mandahl, skomakarne C. G. Andersson och A. G. Johansson, enickarne C. G. Pettersson och Gust. Andersson, skeppstufvaren O. Holmström, kakelugnsmakaren J. Bergqvist, glasmästaren J. P. Wikström, med. d:r A. G. v. Betzen, sjökapten J. M. Kruse och klamparen O. Larsson. Sedan församlingen derefter beslutat att kyrkooch skolråd skulle förenas, utsågos vill ledamöter i detsamma: rektor C. F. Winkrans, v. pastor Ifvarsson, handl:ne J. W. Lilieqnist och C. P. Wiman, direktör J. N. Söderling och segelsömmaren M. F. Leffler. Till kommunalnämnden öfverlemnades att för första året bestämma och utbetala det arvode för skrifvarebiträde och skrifmaterialier som densamma finner erforderligt. Frågan om såväl antagandet af ytterligare en lärare i folkskolan som syskolans upphörande, väckte en ganska liflig diskussion, men afgörandet af dessa ärenden uppskots intilldess skolstyrelsen närmare utredt desamma; dock gåfvo sig ganska tydligt sympatier tillkänna för syskolans bibehållande, om än i förändradt skick. Till ombud för församlingen vid förestående markegångssättning utsågs exekutorn E. Kullberg och till hans suppleant handl. Th. Nilsson. Sockenstämman var ovanligt talrikt besökt och ärendena afgjordes alla, med undantag af frågan huruvida kommunalfullmäktige borde utses, utan omröstning. Mindre Teatern i Stockholm har i dessa dagar blifvit af hr Stjernström försåld med alla dertill hörande inventarier, till kongl. teatern, för en summa af 270,000 rdr, att tillträda d. 1 nästk. Juli. Det lärer vara kongl. teaterdirektionens afsigt att förlägga den dramatiska scenen till mindre teatern samt hädanefter på den kongl. scenen endast gifva operor. De mera framstående af mindre teaterns sujetter lära komma att engageras vid den nya dramatiska scenen. Hr Stjernström, som för sin helsas vårdande måste en längre tid begagna sig af ett sydligt klimat, lärer ett år sednare, eller d. 1 Juli 1864, komma att inträda som intendent för samma scen. Omkomna barn. I Svensby på Hisingen insjuknade sistl. onsdag en piga, som derföre inskickades till Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset härstädes. Det goda husbondfolket begagnade för hennes transport en gödselkärra, och på detta mindre beqväma läger nedkom hon under vägen, vid Norum, med ett barn, som då var vid lif, men vid ankomsten hit var dödt. — En tjensteflicka på Almedals fabrik har natten till d. 30 sistl. November af våda qvält sitt en månads gamla barn. — Vederbörande provincialläkare är beordrad att besigtiga både liken samt till konungens befallningsbafvanda inkomma med attest om dödsorsaken. Tvist om enkesäte. Såsom GöteborgsPostens läsare torde erinra sig, väckte det allmän förvåning, att afl. prosten C. E. Lindbergs enka blef af Kongl. Maj:t tillerkänd laga nådår och enkesäte vid Åhrstads pastorat, hvilket prosten Lindberg icke hann tillträda enär han dog såsom pastor i Abild. Emellertid hade prosten under lifstiden begårt och erhållit nådigt tillstånd att i vanlig ordning få låta bortarrendera stamhemmanet Tollastorp på 20 år. För någon tid sedan hölls på prostinnan L:s begäran arrendeauktion å Hallands landskontor, dervid hon sjelf genom sin måg kyrkoberden Grundberg, efter lång täflan med åboerna å hemmanet, inrepade detsamma mot cirka 140 (säger 140) tunnor spanmål (13 råg, korn och hafre) i årligt arrende, utom andra vilkor och onera. Förut hafva åboerna betalt 200 rdr rmt i arrende. Det blef således nu omkring 10 ggr högre. boerna (3 till antalet) stå nu på bar backe, och det höga arrendet våga de sig icke att öfvertaga såsom det förmodas att inroparens mening varit, Nu