Göteborgsposten – 8 december 1862, sida 2

alltför hjertligt klingande. Buteljer och korgar äro tömda och likväl fordrar all denna ungdom, hvars tröst är lika osläcklig som öknens, ännu mera att dricka. Tjugo qvinnor, alla rikt klädda, illustrera festen. Det är det såkallade petite bande, ett sällskap som konung Frans bildat, ett systralag af de vckraste och älskvärdaste unga damerna i hofvet. Sjelf sin tids ridderligaste och galantaste ädling förelyste han med sitt exempel den unga adeln, och ett af hans första göromål vid bans tronbestigning var att för damerna öppna portarne till sitt palats. I sällskap med la petite bande undandrog han sig ofta regeringsomsorgerna för att i främmande bus tillbriga tiden i nöjen, sus och dus, som ofta varade ända till åtta dagar och derutöfver. I hans jagter, måltider, till och med när det gällde ett blott besök hos någon af dem som vid hans hus eller hof beklädde någon syssla, skulle de deltaga. Det var en regel som samvetsgrannt följdes, och ban reste aldrig utan denna eskort, ehuru den var ganska talrik. Själen i la petite band var den ryktbara Cecile de Fiefville, som vid hofvet beklädde en vigtig post. Af kavaljererna som deltogo i konungens måltid voro alla af blomman af adeln, unga vackra och glada. Alla buro, enligt Frans exempel, kortskuret hår, uppvridna mustacher och ett långt skägg, som de utbredt i solfjäderform medelst insmord styf pomada, och för att omsorgsfullt bevara dess form brukade de inlägga det under nätterna i en sidenpåse. I venstra örat hängde en guldring med infattad päronformig perla. Deras drägt bestod af en