Göteborgsposten – 5 december 1862, sida 2

L. Ekströms ejukdomsförfall, upprätthållandet af komministers-tjensten i Weinge pastorat måst öfverlätas åt kyrkoherden på stället kontraktsprosten A. M. Culin, änskönt han, som är till hög ålder kommen, sjelf är utan embetsbiträde. Bland stiftets tretton kontraktsprostar äro icke mindre är sex som sakna adjunkter. I tolf af stiftets pastorater bestridas kyrkoherde-beställningar af vikarie pastorer på grund af ordinariernes ålder eller sjuklighet, nemligen: i Thorsby, Bokenäs, Kongsäter, Thorestorp, Sexdraga, Tranemo, Grimethon, Getinge, Harplinge, Laholm, Knäred och Renneslöf; uti sjorton andra förestå vikarie pastorer pastoralvården i anledning af tjensternas ledighet eller vederbörandes åtnjutande af nådår, nemligen: i Landvetter, Styrsö, Säfve, Tossene, Tanum, Starrkärr, Skepplanda, Surteby, Träslöf, Wessige, Ånrstad, Söndrum, Breared och Enslöf; hvarförutom i tvenne pastorater vikarie pastorer tillförordnats i följd af ordinariernas vistande vid pågående riksmöte, nemligen: i Uddevalla, Örby och Hulmstad, samt uti fyra på grund af deras prebendenatur, nemligen i Fässberg, Lundby (på Hisingen), Tölö och Fjärås. Icke mindre än tretiotre pastorater befinna sig således för närvarande i vikarie pastorers händer och dessutom upprätthållas, i anseende till ordinariernas ålder eller sjuklighet, samt tjensternas ledighet eller nådårs innehafvande, komministers-bestä.lningar af vikarier uti sex pastorater, nemligen Forshälla, Bro, Lundby, (W. II.), Kalf, Weddige och Hvalinge, oberäknadt att de tvenne ofvannämnda komministraturerna i Romeled och Weinge bestridas genom vederbörande pastorsembetens försorg. Bland stiftets disponibla e. o. prestmän, utom de vid domkyrkoförsamlingen anställde, tjenstgöra tjugotre såsom adjunkter i följande pastorater, nemligen: Fässberg, Thorslanda, Thorsby, Uddevalla, Bro, Qville, Skee, Näsinge, Nafverstad, Krokstad, Lundby, (W. H.), Skepplanda, Romeled, Sätila, Seglora, Istorp, Sexdräga, Gällstad, Örmevalla, Wärö, Ljungby och Snöstorp. Uti fem af nu mämnda pastorater förestå komministrarne derstädes pastoralvärden och i ett bestrider pastor komministerstjensten. Riksdagen. Presteståndet har alslagit det inom borgareståndet väckta förslaget om tillsättande af ett särskildt utskott för läroverkstrågornas behandling. Såsom skäl för afslaget, hvilket bl. a. förordades af prof. Carlson, anfördes förnämligast, att de täta törändringarne i läroverksstadgan ingalunda vore nyuiga, och genom bifall skulle man erkänna behofvet af en ny stadga, hvilken då borde af det föreslagna utskottet utarbetas, något som detta ej vore särdeles lämpligt för. Dock är det väl att antaga, det ståndet skall ändra sitt beslut, då det snart tår frågan till ny behandling, på grund af kantor Rosenbergs motion inom bondeståndet, att det afsedda utskottet ej allenast skulle ha att befatta sig med elementar-läroverken, utan äfven med pedagogier och folkskolor, hvilken motion af bondeståndet antagits, dock med det tillägg, att alla frågor rörande utgifter från statens sida, hvilka komma under utskottets behandling, skola i grundlagsenlig ordning remitteras till statsutskottet, för att der afgöras. Ridderskapet och adeln har med stor pluralitet, 153 röster mot 75, antagit det af friherre Stjernstedt ånyo väckta förslaget om bänkmansvalens upphörande och elektorernas utseende direkte af ståndet. Debatten om denna ej ovigtiga fråga var ganska animerad, och grefve Erik Sparre försvarade ifrigast de nuvarande bänkmansvalen, hvilka väl egentligen, liksom mycket annat i vårt obäkliga riksdagsmaskineri, kunna betraktas som en onyttig, om ej skadlig qvarlefva från förra tider, då adeln spelade en roll, som vi hoppas intet stånd mera skall kunna tillegna sig. I tisdags afton voro bondeståndets ledamöter äfvensom ett stort antal af borgareståndets medlemmar samlade i förstnämnda stånds klubbrum, för att diskutera de förslag till grundlagsförändringar, hvaröfver beslut skola fattas i morgon. Diskussionen vände sig hufvudsakligast angående förslaget om årliga riksdagar, hvilket hade många anhängare bland de närvarande, ehuru äfven flera uttalade sig deremot. Det vill tyckas som att man är mera hugad för äfven de smärre reformfrågorna, än man kunnat vänta. Och det är väl, ty de hafva till hufvudsaklig del till ändamål just att nedbryta principen af det strängt begränsade ståndsväsendet, samt att genom ståndens