Göteborgsposten – 3 december 1862, sida 1

AA ——r—S. wAO — Spongberg i Upsala, hvilken eljest heldst sjel förvånar. De äldre grekiska skriftställarne arc för honom en kär och familjer tillflygt till afvexling med de sträfva statsekonomiska affärerna och sunderiogarna, och han har för ett par år sedan företagit sig att utgifva en ganska märkhg öfversättning, analys och kommentarie af IIomerus, detta i ett ögonblick då hela verlden trodde och hade skäl att tro, det den gode mr Gladstone var begrafven till upp öfver öronen i idel siffror, tabeller, probabilitetsberäkningar. Endast vår store finansminister Johansson-Argus skulle på sin tid varit i stånd att göra honom detta efter; vi tvifla på att frih. Gripenstedt gör det, herr Rydin af borgareståndet måhända förr. Det är sannt, att den engelska kritiken hade åtskilligt att anmärka mot mr Gladstones lärda arbete, men deremot gjorde det i Grekland sjelf en oerbörd lycka. Man läste det väl icke, ty man läser der heldre sin Homerus på urspråket, men man fann det högst märkvärdigt såsom öfversättare sactum och man visste att a priori uppskatva till hela dess värde en så klassisk predisposition hos en engelsk statsman af den eljest mest praktiska skola. Och man skref sig ur Gladstones namn till minnes. Detta kommer merberörde mr Gladstone nu till godo. Han hade kunnat vara tysk kurfurste och ingen menniska i hela Grekland skulle tänkt på honom; han hade kunnat vara sjelfva lord Palmerston tio gånger och han hade dock för det gamla Hellas unga folk endast varit en engelsk minister Åcomme tout le monde, men han är en homerid, det forändrar saken. Man vet om honom att han är en herre, som kan både iliaden och odysseen utantill, (forutom batrachomyomalsien och det andra småplocket!) och som dessutom tala: äfven nygrekiskan flytande och smakfullt och tullkomligt attiskt. Mr Gladstone, H. K. MaJestat Glastonios, hvarsör icke? Det är nu visserligen ganska möjligt, til! och med troligt, att de öfriga på förslag varande herrarne, Leuchtenberg, prins Alfred, turinaren m. fl., icke för sin del betrakta den engelske finansministern som nägon rätt all varsam med-okande, men 1 Grekland sjelf tor de meningen tör mr Gladstone vara helt an norlunda. Det försäkras oss, att mellan man och man i det ilelleniska riket talas det just om mr Gladstone med stor andaktighet och då omröstningen derstädes om några veckor ju är helt och hållet tri, då samtliga stormakter med enig liberalitet ötverlemnat åt det grekiska folket sjelf att välja sitt ofverhufvud alldeles efter sitt eget hufvud, är det icke ätt att forutsäga hvad som kan ske. Den gamle Homerus, som naturligen är ev intresserad part i saken, skall såkerligen icke unlerlåta att med sin ande inspirera valen i hvad på honom vidkommer och, det är tyd igt nog, till hans engelska själsfrändes fördel. Vi behöfva icke saga, att vi i hogsta grad iro spanda på resultatet. Mr Gladstones seser ofver medkandidaterna och utväljande till Jreklands konung, det vore århundradets märkvärdigaste prejudikat, det vore klassicitetens afsjorda öfvertag öfver den rama realismen, srekiska syntaxens förklarade triumf öfver len dynastiska slentrianen, hexameterns öfver liplomatiken, rhapsodiens öfver protokollerna, och en man med lärd bildning i ordets stränzare mening, helst om litet öfversättare tillica, bör då för framtiden hafva utsigter för sig, varom ingen hittills drömt. Vi se intet skål lvarför icke vår lärde orientalist d:r Norberg så skulle kunnat sluta som kejsare någonstäles mellan hufrat och Tigris, i fall han ännu etvat i våra dagar, så fördomsfria och så erkänsamma mot den sanna iilologiska förtjensten. Man berätter oss ännu flera vidunderlisza saker och ting. Paris, heter det, är för ögonblicket öf