Göteborgsposten – 26 november 1862, sida 1

—-ssig ej stor möda. Tal. ansåg också att den vii verlden utträdande ynglingen borde ega ds någon kännedom om sina medborgerliga räta tigheter och skyldigheter, om landets författ nl ning o. s. v. Inskränkniag i läsningen al hJlatinet önskade tal. också. Hr Blanche uppträdde härefter och påpe-) kade hurusom nu, liksom i förgångna sekler, samma klagan förspordes rörande ungdomens öfveransträngning, och huru den tidens filosofer kämpade för att förskaffa ungdomen förströelser. Tal. tackade motionären för hans behjertansvärda motion, genom hvilken kunde sättas en damm för detta evinnerliga proppande af lärdom i ungdomen på bekostnad at dess fysiska välbefinnande. Det vore derföre nödvändigt att motionären gjorde några afprutningar på lästimmarne om någon tid skulle bli öfrig för fysisk bildning. Att skolafgi!terna skulle bli olika för fattiga och rika kunde tal. icke gilla, grannlagenheten skulle härigenom tå en svår stöt; det kunde visserligen ej skada att fattig mans barn i tid blefve underrättade om sin fattigdom, men att rik mans barn så iidigt skulle få kunskap om sitt öfvertag i detta afseende vore oriktigt och skadligt. Tal. skulle också ha tyckt om, ifall motionären kastat grekiskan och hebreiskan till universitetet. Hvad latinet beträffade hade detta sina svårigheter, men något mera undanskjutas borde det dock. Latin-ifrarne säga att detta språk är källan till allt epräkstudium, men ville de vara uppriktiga skulle de erkänna att Sanskrit är sjelfva urkällan. Det förvånade tal. på det hogsta att motionären ej lagt någon vigt på den fysiska utvecklingen och tal. äskade tro att detta skett af ren glömska, något som dock ännu stode att reparera och hvilket han ville djupt fästa i blifvande komiteledamöters hjertan. Hr Carlen, från Strengnas, beklagade att han skulle onsam uppträda mot motionens hasvudmål, nedsåttandet af en komunå i frågan; motionen i öfrigt gillade han. Om koniteer hade man en så ytterst bedröflig erfarenhet och han varnade dertör tor detta sätt att bereda ärenden, hvilket blott gjorde dem sämre. Bäuvre vore i tal:s tanke att hos K. M:t anhålla om utarbetandet af torslag ull ny skolordning, men kanske det allra bästa vore att låta det törbhfva vid hvad nu år, ännu så länge åtminstone. Hr Beronius, från Fahlun, trodde atv den allmänna klagan ofver ungdomens ötveransträngmng vore berättigau, ty barnen tvingades att lära sig saker som de omöjligen kunna fatta. Lärarne borde ej heller sjeltva anstränga sig säsom de göra utan ingjuta nagot mera orgamskt lit i den lärdom de meddela. Katekesens barbariska språk vore allt för väl kändt, barnen sorstå det ej, kunna icke lära sig det, dessutom begagnas olika upplagor at katekesen, ingen viss är töresknifven,!( och dock skulle endast härigenom mycken lindring beredas. Bleksot har man sett exempel på i goss-skolor, men det är ej säkert att den1 na sjukdom härleder sig från otveranstränguing. Tal. förklarade sig med värma omtalla si motionen i dess allmänhet, dock vore han emot i I I några enskildheter, bland annat den, att lärjungarnes antal inom hvarje klass skulle vara begräunsadt — sådant vore alldeles oprakuskt. se Lika litet kunde tal. ingå på förslaget att de fattigare skulle betala mindre afgIilt ull skolan an de rika. Deremot gillade val. det foreslagna straffet med stryk-klase, ett lämpligt straff som fortast korrigerar den felaktige. Hvad beträflar hr Carlns yttrande om komiver, skulla säkerligen K. M:t nedsätta en sådan för ärendets behandlande och då stode man åter på samma punkt. k Hr Dakm upp rådde ånyo och ville förändra hr Carlcus förslag derhän, att utskot-Jtet skulle hos K. M:t anhålla om ned-ättande af en komne i frågan. Tal. begagnade till-h fället att yttra, det han ej kunde biträda motionäjt rens förslag om höjandet af lonerna for lärarne, I såvida han betraktade saken från skolans syn-u punkt, deremot delade tal. motionärens förslag s) om lärarnes pensionering och detta just från skolans synpunkt, ty det vore en stor olycka! ör skolorna att de styrdes af utlefvade gubbar. Hr Lallerstedt, representant för Wadste-JS na, uttalade den förhoppning, att den tid snart Js kulle stunda då skolan och kyrkan komme d itt skiljas från hvarandra, hvarpå skolan skule vinna. Mången har tviflat huruvida tid-lo punkten nu vore inne att begära ny skolord-d ning sedan man så nyligen fått en sådan, men su nan borde ej betänka sig länge derpå. Ko-p nitöer vore tal. väl ej så mycket för, men s våminte dock derom att stora, vigtiga arbe-len uträttats af dessa. En minister, öfverho-?: pad af så många göromal, kunde svårligen sb. nedhinna ett eå omfattande arbete som det k frågavarande. För öfveransträngningen bor-b le sättas en gräns och det snart, så att nå-sli son tid funnes öfrig för ynglingar som vilja sk. gna sig åt skön konst, något som vore likabe -— —-— — — —